Hans pappa var från Värmland och mamman från Föglö Degerby, men själv föddes Bo Strömstedt för drygt 75 år sedan i Vasa. Sin journalistiska bana påbörjade han som lyrikrecensent på tidningen Expressen där han så småningom blev chefredaktör.

– Den första jag recenserade var Bo Bergman, minns han.

– Jag var 23 år och han var 83. Men han fick bra betyg och det är jag fortfarande nöjd med.

1991 slutade Bo Strömstedt sin tjänst på Expressen, även om han fortfarande gästspelar på tidningens kultursidor. Under de år som gått sedan dess har de svenska kvällstidningarna tappat kraftigt i upplaga. Expressen, Kvällsposten och GT har gått från en upplaga på tillsammans 800.000 exemplar till dagens 350.000-400.000 exemplar.

– Jag tror att det beror på att tidningarna har blivit för smala. Inte i den betydelse att de har för mycket krävande material utan i att de har för mycket skvallermaterial. Det tilltalar en liten publik oerhört mycket och en stor publik inte alls, säger den före detta chefredaktören.

Den utveckling som skett på internet och uppkomsten av många gratistidningar är andra förklaringar som ofta ges till papperstidningarnas minskande popularitet, men Bo Strömstedt kan se ytterligare en anledning till upplageraset.

– Jag tror att man gjorde ett ödesdigert misstag när kvällstidningarna började komma ut på morgonen. Ett sådant beslut skulle jag aldrig ha fattat som redaktör. Filosofin tidigare var alltid att tidningen skulle komma efter lunch. Den skulle vara ny då, det skulle vara viktig då och attraktiv då.

Bloggar risk

Ytterligare en trend som sett dagens ljus det senaste året är att kvällstidningarnas journalister börjat ”blogga” på internet. Här har Expressen legat i framkant och såväl tidningens krönikör Linda Skugge som politiska redaktör PM Nilsson uppdaterar sin nätdagbok så gott som dagligen. Bo Strömstedt ser dock risker med det flitiga bloggandet.

– Det som skrivs i en blogg är ofärdiga utkast till artiklar. Risken är att det smittar av sig till tidningen, att den blir helt bloggiserad. Men ju fler slappa och slarviga bloggar det finns desto större attraktionskraft har det verkligt skrivna, det som är skrivet med hjärtat.

I går kväll samtalade Bo Strömstedt med medlemmarna i föreningen Ålands journalister och skulle han ge ett råd till dem så är det just detta, säger han, att skriva verkligt och med hjärtat.

– Att skriva med egen penna och med eget temperament. Det är för mycket skvaltext i tidningarna.

Satsa på bild

Skulle Bo Strömstedt få bestämma skulle kvällstidningarna återgå till att vara kvällstidningar, man skulle fokusera på fördjupning och analys, som en motvikt eller ett komplement till de snabba nyheterna på internet, och man skulle satsa mer på den kvalitativa nyhetsbilden, en bild som sticker ut i det ihärdiga bildflöde vi dagligen omges av.

Men, konstaterar han i nästa andetag, det är inte hans sak att komma med några pekpinnar.

– Varje generation har rätt att göra sina egna tidningar. I dag har jag också privilegiet att läsa endast det jag intresserar mig för i tidningarna så skvaller och sådana delar av innehållet kan jag egentligen inte ha synpunkter på.

Dikter och diktare

I stället har den före detta chefredaktören sedan han lämnade Expressen varit verksam som professor i praktisk journalistik, skrivit böcker och ägnat sig åt ett av sina stora intressen: diktare och diktande, och det är egentligen för att tala om det sistnämnda som han är på Åland.

För några år sedan gjorde Bo Strömstedt en tv-serie om svenska och finlandssvenska diktare som gick under namnet ”Svenska Krusbär”, efter Carl Jonas Love Almqvist dikt ”Om svenska rim”.

– Vad bjuder oss uppriktigt Afrika? Vad visa kan Amerika? Vad Asien? Vad allt Europa? Jag trotsar öppet alltihopa. Men Skandinavien – det är alladar! Blott Sverige svenska krusbär har, deklamerar Bo Strömstedt med djup stämma för att visa vad det är vi pratar om.

Det är den här serien han tar avstamp i när han i dag föreläser i Mariehamns stadsbibliotek klockan 10-11 under rubriken ”Svenska krusbär – och också några finländska, norska och danska”. Speciellt fokus lägger han vid de finlandssvenska modernisterna som också har en särskild plats i hans hjärta, visar det sig.

– Björling, Södergran, Enckell... De utgör en oerhört viktig det av de de svenska 1900-talsdiktarna. Det som skedde i Finland under 1930-talet var något oerhört märkvärdigt och bestående, säger Bo Strömstedt med emfas och kan inte avhålla sig från ännu en deklamation. Diktonius denna gång.

Den som åhör Bo Strömstedts föreläsning i dag kommer garanterat också att få sin beskärda del dikt och om man har tur även höra något om den före detta chefredaktörens åländska släktingar; den viliga mamman och de sjöfarande morbröderna.