Det är mycket som ska till över påsken. Vi har pratar med pensionerade etnologen Sol-Britt Kärkkäinen om traditioner som hör den instundande helgen till.

Vi börjar med det där med dagarna i stilla veckan:

 Det är dymmelonsdagen vi just har bakom oss. Dymmel heter det för att från och med denna dag skulle kyrkklockan ha dämpad ton och slås i med en träklubba, en dymmel, i stället för med den vanliga kyrkkläppen av järn. Askonsdagen är något annat. Den infaller första onsdagen efter fastlagstisdagen, i år den 1 mars.

 I dag är det skärtorsdag. Att skära betyder att rena sig. Det är dags för bastubad alltså. Enligt gammal sed skulle inget tungt arbete uträttas denna dag. I dag är onda makter i luften. Häxorna är på väg till Blåkulla. Allt som häxor kan tänkas rida på, som djur och kvastar, ska gömmas. Det är säkrast att rita ett kors på fäxdörren.

 Långfredagen var verkligen lång förr i tiden. Gudstjänsten var lång, bibeltexterna långa. Inga nöjen fick förekomma. Man fick inte gå ut, inte ta emot besök. I bland gav man varandra risbastu, alltså stryk med riset. Detta som en påminnelse om Kristi lidande.

 Påskafton ska så häxorna komma tillbaka, före gryningen till påskdagen. Det är denna kväll det är dags att leta reda på ett hus som flyttats tre gånger och tillbringa natten på taket. Man får då se allt som ska hända i byn ett helt år framåt.

Från Lemland och Jomala finns en tradition att man på påskafton ska gå tre gånger runt en åkerlapp. Man får inte tala och inte skratta. Sedan får man möta sin blivande brud eller fästman.

 Så är det äntligen dags för påskdagen då solen dansar! Solen snurrar tre varv över horisonten i glädje över Kristi uppståndelse. Helle Hellberg har i ”Strändernas blommor” berättat om ålänningar som gick upp på ett berg för att se soluppgången på påskdagen. Uppe på berget åt de ägg och smörgåsar.

Traditionell åländsk påskmat är ägg, många ägg, upp till tio stycken, svartbröd och årets första rökta skinka. Memman kom hit när hushållslärarna införde den på Åland i början av 1900-talet.

Första gången memman blev mera känd i landskapet är år 1910 då Söderlunds café annonserade i tidningen Åland att de saluförde memma,”En sällsamt söt, egendomlig gröt” som en biskop i Borgå lär ha kallat denna rätt.

 Annandag påsk då? Tja, den bara finns där. Det är en dag utan några speciella traditioner.

Gömma ägg

Sedan att på påsken gömma godisägg för barnen har kommit sent, kanske under 1960-talet. Men Sol-Britt Kärkkäinen tycker talet om påskharen är ”fånigt”.

– En hare kan ju inte värpa något.

• Puss i påsk då? Varför säger man så?

– Kanske har det sitt ursprung i Judaskyssen och då är det ju egentligen inte något positivt. Nej, jag tror mest det är en ordlek. Det är ju så roligt att säga. Puss i påsk!

kiki@nyan.aland.fi

stefan.ohberg@nyan.aland.fi