Någon rusning till presskonferensen i Stockholm i går blev det inte.

En tv-kanal hade redan intervjuat Hans-Göran Björk, och i onsdagens Dagens Industri fanns ett uppslag om turerna kring Slite av den åländska journalisten Mosse Wallén.

Med boken ”Den ena den var vit” vill Hans-Göran Björk bevisa det som många anade 1993 – att Slites konkurs var onödig.

I beviskedjan ingår en granskning av kopplingarna mellan statliga Nordbanken och byggkoncernen NCC, som via Effjohn ägde 40 procent av Silja Line.

Slites nergång och fall hängde ihop med storfärjan Viking Europa som byggdes vid Meyer Werft i Tyskland. När Sverige frångick den fasta växelkursen 1992 sjönk kronans värde så kraftigt att kostnaderna för Viking Europa steg med över 300 miljoner kronor.

Varv ville hjälpa

Meyer Werft försökte förgäves hjälpa Slite. Rederiet föreslog bland annat en charterlösning som Nordbanken sade nej till. Sedan tog Silja Line över Europa på liknande chartervillkor.

– Nordbankens strul med Slite höll på att försätta Meyer Werft i konkurs, säger Hans-Göran Björk.

Han resonerar kring orsakerna till Slites konkurs.

– Man hade ett lågt eget kapital. Slite valde att investera i nya fartyg. Man satsade på personalen och det var en god och familjär stämning ombord. Andra, till exempel SF, var kända för att hålla pengarna hårt och ha skaplig utdelning till sina aktieägare. Men det orsakade inte konkursen.

• Vilken roll spelade Silja Line?

Hans Christner, som var vd för Silja i Sverige, hade visserligen sagt att Silja ville ha Europa. Men Björks bedömning är att förhållandet mellan Silja och Slite till och med var starkare än det mellan Slite och SF Line.

• Nordbanken då?

Det finns inget dokument som bevisar att Nordbanken medvetet drev Slite i konkurs, konstaterar Hans-Göran Björk.

Men han har hittat ”ett gediget material” som tyder på att det fanns ett egenintresse i Nordbankens styrelse när man lät Slite gå omkull. Ett argument är att fyra personer i Nordbankens ledning kan ha varit jäviga när avgörande beslut fattades.

Björk nämner i synnerhet Jacob Palmstierna, som också satt i NCCs styrelse, och Bernt Magnusson, koncernchef i NCC. NCC var största enskilda ägare i EffJohn som i sin tur drev Silja Line.

Nordbanken stämde konkursförvaltaren Rolf Åbjörnsson för att konkursboet ville låta Slites fartyg Calypso och Athena segla vidare över sommaren.

– I stället ville man att fartygen skall säljas på exekutiv auktion.

Det enda syftet med stämningen var att ge Silja Line en god sommar, säger Björk.

– Men de lyckades inte, och man seglade in 120 miljoner netto på bara passagerartrafiken.

Fullständigt onödig

Underskottet i konkursen blev 200 miljoner kronor – inte 600 miljoner som befarats. När man tog med interna fordringar mellan Slitet och systerbolaget Volo i beräkningarna sjönk underskottet till 120 miljoner.

Och det motsvarar ungefär dröjsmålsräntorna till Nordbanken.

– Det här var en fullständigt onödig konkurs, lyder Björks slutsats.

Orent spel

Sven-Åke ”Sågen” Gustavsson, som var personalens representant i Slites styrelse, tar till orda. Han påminner om hur omtyckt Gustaf Myrstens far Carl Bertil var ombord, och hur mycket personalen kämpade för att rädda sina arbetsplatser.

Och advokaten Jan Thörnhammar hoppas att boken leder fram till att svenska staten ersätter familjen Myrsten för den skada som familjen led på grund av Nordbankens agerande.

– Det kan man nog glömma, säger Gustaf Myrsten.

Såren efter konkursen har inte läkts ännu, konstaterar han.

– Men nu känns det väldigt skönt att få det bekräftat av konkursförvaltare, journalister och andra som har gått på djupet att det var orent spel.

• Kunde Slites ledning på något sätt ha räddat rederiet?

– Vi försökte valutasäkra Europa, men banken nekade oss det. Det är alltid lätt att vara efterklok, för det var en tuff satsning. Men vi hade bankens stöd när vi gjorde det, och de stötte oss hela vägen. Tills den nya ledningen kom.

Ofattbart

Rederiet som tog över Viking Europa och i helsidesannonser hävdade att ”vikingatiden” var över har Myrsten inte mycket till övers för.

– De har inte köpt en ny båt på tretton år, och har fortfarande en massa skulder. Då har man inte tjänat en spänn. Det är ofattbart att ett företag kan vara så misskött. Vd:n har fortfarande privatchaufför och stort kontor i Esbo. Så skötte inte vi affärerna när vi hade det.

Gustaf Myrsten är fortfarande redare, men i mindre skala. Han äger Utö rederi som trafikerar i Stockholms skärgård.

– Affärerna snurrar på. Vi har samma problem som de stora rederierna. Det är bara nollorna som skiljer.

Text & Foto: PATRIK DAHLBLOM

redaktion@nyan.aland.fi

FOTNOT. Ett ålandsbesök ingår i lanseringen. På måndag signerar Hans-Göran Björk sin bok i en bokhandel i Mariehamn, och på kvällen talar han om bokarbetet på sjöfartsmuseet.