Hon berättar att socialchef Arne Selander förde flera samtal om ersättningen med Dennis Janssons jurist och att man till slut kom överens om summan.

– Högsta förvaltningsdomstolen hade ju konstaterat att det var fel att begränsa utskänkningstillståndet, och att Dennis Jansson därför skulle komma med krav på grund av förlorad inkomst. Vår uppfattning var att det skulle ha blivit dyrare att driva ärendet i domstol.

Hon tänkte förstås på att hon och Dennis Jansson hör till samma parti.

– Det var en av orsakerna till varför jag överlämnade diskussionerna till socialchefen.

Arne Selander håller med Harriet Lindeman:

– Hur vi än vände på det visste vi att vi skulle bli tvungna att betala ersättning. Det som det handlade om var att försöka bestämma nivån på skadeståndet, säger han.

Han berättar att han och landskapsregeringen tittade noga på möjligheten att rikta regresskrav, alltså krav på återbetalning, mot dåvarande socialchefen Tomas Lundberg och ministern Sune Eriksson eftersom det var beslutet 2003 som lett till skadeståndet.

– Men vi kom fram till att det inte gick. När man gör sådant handlar det oftast om att politiker eller tjänstemän vunnit själva, och det hade de inte i det här fallet.

Lantrådet Roger Nordlund (c) tycker att det är ”olyckligt att politik och rättsväsende blandas ihop” på det här sättet.

– Landskapsregeringen gjorde bedömningen att det här var det förmånligaste alternativet för landskapet.

Tomas Lundberg känner sig inte delaktig i stämningen utan hänvisar till sin efterträdare.

– Jag måste titta på stämningsansökan först. (ao)