Nyan träffade Hans Heinrich när han på fredagen ålade runt bland verk och stämmor i orgeln i Jomala kyrka. Orgeln är inte någon av de 183 orglar som Heinrich själv hann bygga i sitt eget orgelbyggeri i Maxmo i Österbotten under åren 1964-1999, men nog en gammal bekanting.

– Jag jobbade åt orgelbyggaren Veikko Virtanen i Esbo mellan 1961 och 1964 och var med och intonerade den här orgeln när den sattes upp. Det är en av Virtanens första större orglar, berättar han.

Själv har Heinrich byggt en rad andra orglar för de åländska kyrkorna. I Finström, Hammarland, Lumparland och Vårdö står Heinrich-orglar.

Från Tyskland

Ursprungligen kommer Hans Heinrich från Tyskland, från Schwarzwald där han utbildade sig till snickare och senare orgelbyggare. Han fick arbete hos orgelbyggaren Riegel i Österrike, ett företag som ursprungligen fanns i Tjeckoslovakien, men som efter kriget delades i två delar. För Riegel kom han till Finland år 1960 för ett uppdrag i Vasa där det fanns en Riegel-orgel.

Att han stannade i Finland hängde samman med att han fick i uppdrag att bygga en ny orgel i Maxmo kyrka sedan den gamla säckat i hop när kyrkan fick centralvärme.

– Kom hit, här finns en arbetslös snickare och en indragen skola, sade kyrkoherden.

Schweizer gav råd

Det har nu gått ett antal år sedan Heinrich lade av med att bygga nya orglar. Själv har han hunnit bli nästan 71 år gammal, men är fortfarande fullt verksam. Han säger att han försökt följa det råd han en gång fick av självaste Albert Schweitzer. Han träffade honom i Schwarzwald där Schweitzers fru vistades eftersom hon inte klarade klimatet på missionsstationen nere i Lambarene i Afrika.

– Det är bra om du blir orgelbyggare, men åk ut till andra byggare runt om i världen och håll dina ögon och öron öppna, uppmanade mig Schweitzer som ju själv var en god organist.

Gener och träning

Att Heinrich fortfarande kan kliva och klänga i orglar, byggda i en tid när man inte tänkte på något sådant som arbetarskydd tillskriver han sina gener. Men också detta att han förstått att hålla ögon och öron öppna, vara mottaglig för nya intryck, varit vetgirig, intresserad. Håller sig i form gör han bland annat genom att fortfarande uppträder som clown på olika fester och genom att simma regelbundet.

– En gång räknade jag ut att jag för att kolla stämningen i en orgel måste ta mig 670 gånger mellan spelbordet och orgeln.

– Lättare är det ju när man, som här i Jomala, får hjälp av kantorn och inte behöver lägga blyvikter på tangenterna.

Högt och trångt

Men också Jomalaorgeln visar vad en orgelstämmare måste klara av. Heinrich lutar en stege mot väggen, kliver över på en stämgång som bara består av en lös planka på baksidan av orgelskåpet. Genom en lucka tar han sig in bland de många piporna där han får klänga och sträcka sig till det yttersta för att nå dem som ligger längst bort. Dessutom måste han krypa in i en trång kulvert under orgeln för att kontrollera de delar som han kommer åt den vägen.

Mösslort

Ofta möter han dessutom en hel del mösslort i orglarna. I Jomala dock i ganska små mängder.

– Värre är det i Geta där jag städat bort lort flera gånger. Där är mössen ett verkligt problem och det börjar stinka så fort man sätter i gång fläkten. Och ännu värre i Iniö i Åboland där jag var alldeles nyss. Där hade mössen gnagt hål till och med på metallpipor i sin iver att få i sig det lim de var fästa med.

Musikörat i skick

En förutsättning för att kunna arbeta med orglar på det sätt som Hans Heinrich gör är förstås att man är vigulant. Men även musikörat måste vara i skick.

– Gehöret måste fungera. Jag går på kontroller varje år och kan ännu höra upp till 13.000 hertz, säger han. Att jag spelar blockflöjt och sjunger i kör hjälper till.

Att man bör vara skärpt och noggrann som orgeldoktor är också en självklarhet.

– En orgel kan innehålla över 1000 pipor, de längsta kan vara över fem meter långa medan de minsta kan ha en tonlängd på bara 6 millimeter och en diameter på 3,5-4 millimeter.

Ofta på Åland

Som orgeldoktor har Hans Heinrich kontrakt på ett femtiotal orglar runt om i landet som han ger regelbunden översyn. På Åland har han inga sådana kontrakt, men bjuder dock ut sina tjänster också här och anlitas regelbundet av flera församlingar. Utöver Jomala besökte han i den här omgången Finström, Hammarland, Geta och Ålands södra skärgårdsförsamling. Han säger att han brukar planera resorna så att flera församlingar i samma område kan dela på resekostnaderna.

– Jag kör upp till 50.000 kilometer per år.

Till Åland kommer Heinrich tillbaka redan om några veckor.

– I veckan före orgelfestivalen skall jag ännu se till att de instrument som skall användas är stämda och i bästa möjliga skick, säger han

Trivs med jobbet

Att Hans Heinrich trivs med sitt omväxlande och utmanande arbete som orgeldoktor, går inte att ta miste på.

– Jag brukar säga att jag håller på så länge jag, inte bara kommer in i orgelskåpen utan också ut, säger han med ett leende.

Han syftar på den gången han måste bryta sig ut ur orgeln i Vindala kyrka sedan en tankspridd kantor lagt på haspen och gått hem.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.aland.fi

Foto: JONAS EDSVIK

jonas.edsvik@nyan.aland.fi