<< Tillbaka till sida 10 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan
Guld i strupen
Med whiskeyskrovlig röst och enorm utstrålning trollband Jan-Erik Lundqvist och hans musik publiken med svenska tolkningar av Leonard Cohens musik. Nu slår han igenom i Tyskland, men tog sig ändå tid att komma till Kumlinge för en spelning.

– Egentligen hade vi spelningar närmare Göteborg, men vi har ju aldrig varit till Åland förr, så vi valde det här i stället.

Jan-Erik Lundqvist är nöjd med sin spelning, även om han inte kunde ta med sig hela sitt kompband. Han säger att de har kanonlåtar som helt enkelt inte fungerar med den mindre uppsättning musiker han nu hade: gitarr, cello och Marika Cailly på sång.

Lundqvists skiva Leonard Cohen auf Schwedish blev i juni månadens skiva i tyska kulturradion, och nu bär det snart av till Köln för release av uppföljaren.

Varför Tyskland?

– Det började med att mina versioner lades upp på Cohens hemsida, och folk började beställa skivor. Skivbolagschefen Werner Meyer beställde först ett par skivor, sedan några till, och efter det hörde han av sig och ville remastra låtarna för en skiva för tyska marknaden.

Efter att låtarna började spelas på tyska radion blev kanalen nerringd, så av någon anledning har tyskarna fattat tycke för musiken, trots att den är på svenska.

Leonard Cohen uppskattar själv Lundqvists versioner, och i något skede hoppas Jan-Erik Lundqvist på att själv få träffa sin förebild.

– Jag brevväxlar med hans syster och jag har träffat hans dotter, men jag har aldrig träffat honom personligen. Jag hoppas det kan ske innan vi båda blir för gamla och gaggiga, ler han.

Inte imitera

Lundqvist är skådespelare från början, och egentligen upptäckte han inte sin röst förrän han började intressera sig för de svenska översättningar av Cohens texter som redan fanns tillgängliga.

– Så var det någon som tyckte att jag lät bättre än andra som försökt sjunga Cohen, så jag bestämde mig för att försöka. När jag sedan fick goda recensioner för det insåg jag att jag faktiskt hade en bra röst och kunde slappna av. Och det lät min röst ännu bättre.

– Men det handlar ju inte bara om mig, utan också om att jag haft så bra musiker med mig hela tiden. Ett bra team helt enkelt. Och så försöker jag aldrig imitera någon när jag sjunger, säger han lugnt och självsäkert med sin källardjupa och skrovliga, men ändå välklingande röst.


Förstora bilden >
I publiken. ”Jag var född med guld i strupen som en näktergal” sjunger Jan-Erik Lundqvist.

<< Tillbaka till sida 10 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan