Sedan början av 90-talet har Eric Gadd kallats Sveriges soulkung. I början, när han gav ut album som ”Do You Believe in Gadd” och ”On Display”, var han ohotad – det fanns helt enkelt ingen annan som gjorde den sortens musik.

I dag, när var och varannan musiker åtminstone tar intryck av det svarta musikarvet, är situationen en annan. Gadd låter sig inte störas, och ger ut albumet Eric Gadd, som han själv kallar en nystart.

• Hur menar du då?

– Dels är det i perspektiv till förra skivan, där jag gick ut så långt ut på grenen från rötterna som jag kunde. Då kändes det jättespännande, och jag samarbetade med andra musiker på låtskrivandet. Men den här gången gick jag tillbaka till kammaren och skrev själv.

– Det är lite som mina tidiga album, men jag aktar mig för att kopiera mig själv.

• Petter, som också är en gammal räv, är med på skivan.

– Ja, jag har alltid diggat Petter, och jag har länge tänkt på ett samarbete, men tidigare trodde jag att språkbarriären skulle vara ett hinder (Petter rappar på svenska, reds.anm.).

Några yngre och mera okända artister är inte med på skivan, men Gadd säger att han hade ett samarbete på gång med Ison & Fille, som i slutändan inte blev av.

• Du har alltid grymma musiker med dig. Kan du välja och vraka?

– Det är väl att ta i. För det första finns det inte så många musiker som… Ja, det finns inte så många musiker i Sverige… Men det finns ett gäng som jag tycker är fantastiska. David Lindvall som spelar bas åt mig är son till en trumpetist som spelade med mig tidigare! Jag kunde vara Davids pappa.

• Som gammal i gamet, känner du press på dig att bara spela in sånt som folk vill höra?

– Jag vet knappt vad folk vill höra! Fram till nu borde jag säga. Efter att den här plattan gavs ut har jag märkt att de gamla fansen gillar stilen, och den yngre publiken verkar också gilla det. Så jag tänkte, okej, det är det de vill ha.

• Är du nervös inför spelningarna?

– Ja varje gång. Inte så jag kräks och så, som jag vet att en del artister gör, men det skulle inte vara bra om man blev för van med att stå på scenen. Det får aldrig bli blasé.

HENRIK JANSSON

henrik.jansson@nyan.aland.fi