De som väntade sig samma svulstiga show som i Eckerö Post- och tullhus för några år sedan, lär vara besvikna. Åländsk Rhapsody in Rock i Mariepark är nedtonat, med färre musiker, artister och inga fyrverkerier. Men det betyder inte att det är sämre musikaliskt sett.

Stämningen är intimare, publiken kommer närmare. Vi bjuds på en blandning av jazz, boogie woogie, klassiskt och rock. Här finns något för alla musikälskare, och det är ett koncept som fungerar.

Maestron Robert Wells håller sig största tiden i bakgrunden och låter gästartisterna Peter Jöback, Shirley Clamp, Lennie Norman samt ålänningarna Therese Karlsson och Dan Karlström ta plats.

Shirley Clamp sjunger ”Min kärlek”, låten hon tävlade med i Melodifestivalen 2004. Hon gör inget bestående intryck. Inte ens den färgglada klänningen lyckas lyfta numret. Det är först i extranumrena Clamp kommer fram ordentligt, och speciellt i duetten med Peter Jöback.

Komiker i högform

Stand-up komikern Lenny Norman är däremot i högform. Han driver med fördomar om svenskar och om att bli gammal.

– Man vet att man har blivit gammal när håret på huvudet slutar att växa uppåt, utan växer ner genom näsan istället, säger han.

Skämtet orsakar kvällens största skrattsalvor från publiken, och Norman verkar ha det ganska roligt själv.

Robert Wells har turnerat i Kina.

– Där gäller det att spela svängig musik, berättar han.

Men låten som följer, i vilken Robert Wells inspirerats av kinesisk folkmusik, svänger inte särskilt, utan får en snarare att associera till pausmusik.

Publiken bjuds på musikalisk humor i ”The Typewriter”, ett helt stycke som spelas på en röd skrivmaskin. Underbart!

Spelar på rutin

Robert Wells har lyckats knyta till sig gästartister som inte bara kan sjunga, utan också har karisma och vågar bjuda på sig själva. De knäpper med fingrarna, flörtar med publiken och ser ut att ha roligt på scenen. Så också Wells. Men han har gjort den här spelningen många gånger i sommar och det märks vid något tillfälle.

Förra veckan sade Robert Wells i en intervju i Nyan: ”Man måste ge 190 procent hela tiden när man är på scen. Varje spelning måste kännas unik, annars blir det blasé.” Han är en skicklig musiker, men har gjort 15 uppsättningar av Rhapsody in Rock redan i sommar.

Det avslöjas i ögonblicken då allting går som på rutin, när fingrarna flyger över pianot och det ser ut som han sitter och tänker på något helt annat. Det märker publiken genast, och kommer inte i gång förrän Wells ropar något uppmuntrande som:

– Har vi roligt?

Jomalas stoltheter

Jomalas stoltheter Dan Karlström och Therese Karlsson sjunger duett i ”Con Te Partio”, men glänser kanske mer var för sig än tillsammans.

Dan Karlström sjunger ”Funicoli Funicola” som tidigare gjorts i Rhapsody-sammanhang av Tito Beltran. Han klappar med händerna i luften likt en höjdhoppare som vill ha stöd från åskådarna. Och det får han. Vilken utstrålning, vilken röst.

I sitt andra solonummer sjunger han ”Oh sole mio”, och verkar trivas förträffligt på Marieparks scen. Karlström lutar sig mot flygeln och skämtar med Wells.

Therese Karlsson framför ett omgjort arrangemang av Albinonis klassiska ”Adagio”, så att åtminstone ett par ögon i publiken tåras. Med blicken fäst någonstans i solnedgången över Möckelö trollbinder hon oss, särskilt i de höga delarna av sången.

De får välförtjänt stående ovationer. Karlström och Karlsson är kvällens höjdpunkter.

Boogie woogie

Andra akten inleds med ett boogie woogie set som får i gång publiken. I jazziga ”Oh oh oh” sjunger Wells själv. Chuck Berrys ”Go go little queeny” tilltalar publiken som dansar och klappar i takt.

Därefter lite Chicagoblues med häftiga solon av blåssektionen, bland annat Torbjörn Isaks på trumpet.

Nu och då kommer artisterna upp på scenen ombytta. Efter pausen har till exempel Robert Wells bytt till läderbyxor.

Peter Jöback sjunger en smäktande kärleksballad följd av ”Guldet blev till sand”, ur Kristina från Duvemåla.

– Åhh, hörs det från publiken.

I avslutande ”Rockin’ All over the World” kommer hela ensemblen ut på scenen. Åskådarna står upp, dansar, klappar och varenda en verkar kunna texten.

– Mer, mer, mer, ekar det över Mariepark.

Flera extranummer följer, bland annat ”I can´t get no satisfaction”, av Rolling Stones.

– Får vi komma tillbaka?, frågar Robert Wells, och får ett rungande ja till svar.

annika.kullman@nyan.aland.fi

FOTO: JONAS EDSVIK

jonas.edsvik@nyan.aland.fi