Regissören Bryan Singer fick mycket beröm för de två första X-Men-filmerna, som hade ett ovanligt vuxet tilltal med tanke på att X-Men är serietidningshjältar.

Men när han skrev på för Superman Returns i stället för att avsluta trilogin om blev det före detta musikvideoregissören Brett Ratner, mest känd för actionkomedin Rush Hour, som tog över med två månaders varsel.

Publiken som gillar den här sortens hi tech-äventyr lär inte märka skillnaden. Mutanternas personligheter fastställdes i del ett och nu satsas det mesta av budgeten på en ren actionknockout, med mycket datoranimerat.

Kamp om botemedel

Läget är i stort sett detsamma som i X-Men 2. Mutanterna är delade i två läger, ett som vill anpassa sig till samhället och så utbrytargruppen med en fascistisk agenda under ledning av Magneto (Ian McKellen).

Politiker känner sig hotade och lanserar ett ”botemedel” som tar bort diverse superkrafter.

Erbjudandet frestar åtminstone Rogue, flickan som dödar alla hon vidrör, och Angel, pojken med änglavingar.

I en av filmens starkaste scener stänger Angel in sig i badrummet och försöker kapa vingarna. I det ögonblicket tar filmen steget utanför seriehjältarnas värld och blir obehaglig på riktigt.

Det finns budskap här om att vara stolt över den man är, respektera sina medmänniskor och värna om demokratin.

Mest av allt handlar det om att låta mutanterna utnyttja sina superkrafter till max. Höjdpunkten torde vara när Magneto flyttar på Golden Gate-bron för att ta sig till fängelseön Alcatraz.

Ologiskt

Det är inte meningen att man skall tänka efter när Wolverine eller Storm slåss, men om alla använde sina krafter rationellt skulle sammandrabbningen vara betydligt kortare.

När Magneto fritar den reptilliknande mutanten Mystique hinner vakten avfyra sitt vapen som är laddat med mutanternas botemedel en gång - och då skjuter han bifiguren Mystique. Om han siktat på den allsmäktige Magneto hade långfilmen blivit kort.

Men strunt i logiken, det är en actionfilm och en bra sådan. Och förstås lämnas dörren öppen för X-Men 4. Så gick det med den ”sista striden”.

redaktion@nyan.aland.fi