Vid olika tillfällen har debattörer ifrågasatt om man ska välja en biskop som är en djup andlig eller en rationell praktisk ledare.

Denna antingen-eller-attityd röjer en allvarlig missuppfattning om det kristna livets verklighet. Både samhället och kyrkan lider av denna felsyn. Den separerar de andligt tänkande mänskorna från de praktiskt tänkande. Som om det andliga är någonting flummigt vid sidan om det vanliga livet. Ingenting kan vara mer vilseledande!

Det kristna livet innebär att helt vanliga människor har funnit en väg för sina innersta frågor och behov och låter denna nya livshållning ta sig uttryck i det praktiska livet.

Därför behöver vi en biskop som i sitt liv och sitt arbete visar detta oskiljaktiga helhetsperspektiv.

Att en biskop skall vara andligt djupt förankrad råder det knappast något tvivel om. En ledare som är väl förtrogen med Bibelns ord och mening, med kyrkans historia och utveckling. En ledare som i sitt eget liv erfarit och övat sig i att känna igen och lita på Guds goda handlande. En ledare som följer Jesus Kristus.

Ur en sådan erfarenhet och kunskap växer en sann vishet fram. En vishet som öppnar sig mot en ännu större. Det är den visheten som kan leda till goda praktiska beslut i de många olika frågor biskopen har att ta ställning till. Det är en vishet som står över trender, egennytta, publikfrieri och mänskliga lojaliteter.

Flera skribenter har betonat några kandidaters överlägsna erfarenhet och räknat upp engagemang och meriter som vanligtvis syns i helt andra sammanhang. I dag behöver kyrkan ett annorlunda ledarskap och därmed är de gamla invanda handlingsmönstren, kontaktnäten och lojaliteterna kanske mer till skada än till nytta. En biskopsstol är inte en karriärkrona, inte en reträttplats eller en belöning efter lång och trogen tjänst!

Viktiga meriter är den självkännedom som leder fram till mognad och sinnesändring, den lyhördhet som vuxit fram i inre kamp och nära samliv, den diplomati som livet i en flerbarnsfamilj ger övning i, den energi och handlingskraft som pulserar mitt i livet.

Vissa insändare har talat mer om biskopens lämpligaste ålder än om behov och visioner för kyrkan.

Ett gott ledarskap bygger på medvetna strategier och uthållighet i att genomföra dem. Det kräver tid och engagemang. Lång tid. Kyrkan måste stå för kontinuitet i vår tids otrygga och snabba ombytlighet.

När Gud ville få en förändring och sökte en ny ledare för sitt vilseledda folk, valde han inte den äldsta sonen, som man så lätt brukar göra, utan den yngsta, David!

Gud ser inte som människor bara till yttre meriter utan till hjärtat.

Till lyhördhet och formbarhet.

Vår kyrka behöver i dag en ny form av ledarskap som bygger på öppenhet och jämlikhet. En ledare som med frimodighet vågar stå för tro och omsorg, för samarbete och kommunikation. En ledare som prästerna och andra verksamma inom kyrkan med förtroende och respekt kan lita på och följa.

En ledare som trovärdigt och omutligt värnar om kyrkans uppdrag bland människorna i hela världen.

Jag hoppas och ber att prästerna och de valda elektorerna har övat sina sinnen till att lyssna till Guds röst. Då får vi den biskop som Gud utvalt och kallar!

Gunnel M Helander

Hangö