”Narkomanvården är ett hån”, säger Föreningen Fri från narkotika. När jag läser artikeln i tidningen av den 22.09 blir jag något frustrerad. Det ges en mycket hård kritik av dem som sköter missbrukarvården idag och det tycker jag inte är rättvist.

Det verkar som några personer vet att narkomanvården inte fungerar, att den inte är värt namnet. Följaktligen måste dessa personer också veta hur det skall fungera. Sorgligt är det att ni inte talat om hur narkomanvården skall byggas upp i landskapet.

Nu har man tillsatt en operativ grupp som skall komma med förslag om en bättre narkomanvård. LR har dessutom anlitat konsulter som skall gå igenom och se hur arbetet utförs idag och hur det kan förbättras.

Narkomanvården (missbrukarvården) kan säkert alltid förbättras. Konstruktiv kritik är alltid bra, det behövs inom alla arbetsområden.

Men när jag tänker på ungdomsbehandlarna på missbrukarvården i Mariehamn så vet jag att de gör så gott de kan. Tyvärr har inte alla tre behandlare varit på plats på grund av sjukskrivningar och annat. Kanske krafterna inte räcker till fastän viljan finns.

Det kanske hade varit skäligt att ha tagit reda på litet mera bakgrundsfakta före man börjar slå på den stora trumman.

Det måste vara tungt för dessa behandlare som hela tiden får läsa något negativt om sig fastän de gör sitt bästa och gör ett bra jobb med de resurser som finns. Fanns det mycket personal och mycket pengar så kunde de göras mycket mer.

Nu är det så att föreningens ordförande, som också är politiker, kan dra i de rätta trådarna så att resurserna kan öka och arbetet går framåt. Jag tycker att det är bra om en anhörigrådgivare anställts. Den kan göra många goda insatser, det är en bra början..

Det kanske vore det bästa om frivilliga gör sitt och hjälper till, och de professionella gör sitt jobb men att alla drar åt samma håll, det vinner vi alla på. Då blir narkomanvården ännu mera värd sitt namn.

Låt oss sluta kasta sten på varandra, se sanningen i vitögat, och gå vidare.

Ulla Andersson