Scenariot är följande: en man monterar av hjulet på en traktor, då hydraulslangen brister. Traktorn faller ned och klämmer fast honom, samtidigt som hydraulslangen slår ut och träffar hans kamrat i bakhuvudet.

Grannfrun som hör skriken ringer och gör nödanmälan, men hon vet inte exakt vad som hänt eller var det inträffat. Precis som det kan vara i verkligheten.

– Oftast vet man nog ganska bra vad det handlar om, men man vet aldrig exakt vad man möter när man kommer fram, säger Christian Rögård.

I bilen tar man fram olika strategier, förbereder sig bland annat för rökdykning och första hjälpen. På olycksplatsen gör Dan Lindblom en så kallad rekognoscering och bedömer vad som behöver göras.

– Det första som gällde var att ta hand om den chockade, och fokusera på den som var mest skadad. Checka så att tilläggslarm gått ut och att alla resurser är på väg, och vad gäller resurser får det hellre vara för mycket än för lite, säger han.

Lyfta traktorn

Vanligtvis kommer ambulansen till olycksplatsen ungefär samtidigt som brandkåristerna, men i det här fallet får man försöka lugna den chockskadade mannen i väntan på att ambulanskillarna ska hinna fram.

Det gäller också att lyfta traktorn så den fastklämde kan komma loss. Förenklat uttryckt lyfter man med luftdynor, och pluggar efter med pallning av specialplast. Det krävs en man att sköta spakarna, och en att hantera luftdynorna.

– Och det gäller att de är samspelta. Lyfta en tio tons traktor är inga saker att leka med, säger Christian Rögård.

Dan Lindblom ger en eloge till Finströms första hjälpen-grupp, som bistått frivilligbrandkåren med att arrangera övningen, samt alla markörer – folk som ställt upp som statister.

– De har verkligen lagt ner sin själ i det. Dessutom hade vi tur med vädret, det blev lite regnigt och lite lerigt. Det var bra att få öva under sådana förhållanden, säger han och fortsätter:

– Det här var en mycket bra övning, men det är tyvärr precis så här det kan se ut i verkligheten. Det har hänt förut och det kommer att hända igen.

Fler behövs

Karl-Erik Mattsson från första hjälpen-gruppen är också nöjd med kvällens insats. Dessutom hoppas han att den kan ge en bild av vad frivilligbrandkårerna och första hjälpen-grupperna sysslar med, och att det i sin tur kan väcka människors intresse för verksamheten.

– Vi behöver mer folk. Vi har ganska gott om juniorer och folk över 35-årsåldern ungefär, men däremellan är det ett glapp, säger han.

Själv har han varit med i Finströms första hjälpen-grupp sedan 1992.

– Jag tycker det är roligt och intressant, och i viss mån lite spännande också. Och som all föreningsverksamhet är det ju väldigt socialt, man kommer ut och träffar folk, säger Karl-Erik Mattsson.

• Men man kan tvingas möta obehagliga situationer?

– Som tur är har det inte hänt några särskilt otäcka saker som jag har behövt vara med om, men visst måste man ha beredskap för det. Men det gör ju också att man har en viss beredskap att hjälpa till där det behövs, även privat.

TOMMY HARNESK

tommy.harnesk@nyan.ax