Tyck till om eNyan
<< Tillbaka till sida 6 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan

PEHR-OLOF

BÖCKELMAN

Namn: Pehr-Olof Böckelman.

Född: den 15 mars 1937 i Åbo.

Bor: i Finström Godby.

Yrke: agr o forst mag, pensionerad biståndschef.

Familj: hustrun Elisabet f Lönnqvist, sönerna Johan med fru Sofia och Henrik med sin fru Sofia, samt tre barnbarn.

Födelsedagen: ingen mottagning, firas inom familjen och eventuellt med vännerna litet längre fram.

År 1956 kom Pehr-Olof Böckelman till Åland för att först jobba vid Åland lantmannaskola och därefter övergå till Ålands försöksstation som föreståndare. Hans stora uppgift blev att bygga upp den nya försöksverksamheten och det nya stationshuset.

1971 anställdes han som fabrikschef vid den nya chipsfabriken i Haraldsby och ett år senare utsågs han till dess vd. I sex år ledde han arbetet vid Chips Ab. Sedan dess har P-O Böckelmans karriär varit synnerligen växlande och spännande.

Hans nästa jobb förde honom ut i vida världen som biståndsarbetare i olika kooperativa projekt. I två år jobbade han till exempel i Zambia innan han återvände för en tid till Åland. Han jobbade som rektor för Ålands lantmannaskola åren 1981-86, sedan ett år som tf föreståndare för försöksstationen igen, innan stora världen åter lockade honom till nya insatser.

1988 började han jobba för Utan Gränser/Swedish Cooperative Center i Stockholm och inom dess ramar tjänstgjorde han sedan i stort sett fram till pensioneringen. Men under ett par år på 90-talet åtog han sig ett specialuppdrag i Honduras som chefrådgivare åt kooperationen där.

När han återgick till arbetet för Utan Gränser, som bland annat sysslade med rättvis handel och miljöfrågor, blev han småningom dess biståndschef vilket innebar otroligt många resor i tjänsten.

– I Uganda till exempel har jag varit 25 gånger, berättar Pehr-Olof. Där har jag fortfarande personliga vänner som håller kontakten ännu, en god vän har tillsammans med sin hustru hälsat på oss här på Åland.

Han besökte alla organisationens biståndsprojekt runt om i världen.

– Alltifrån Argentina i söder till Centralamerika i väster och Vietnam i öster och mycket däremellan, konstaterar han.

Han nämner ett projekt i Palestina med palestinier och israeler tillsammans och svenskar som tredje neutraliserande part, som mycket intressant. I Latinamerika ledde han ett bostadsprojekt som gick ut på hjälp till självhjälp i Uruguay, Paraguay och Bolivia.

En månad efter tsunamin besökte Böckelman Sri Lanka på konsultuppdrag, ett besök som gjorde djupt intryck.

– Vietnam var också mycket intressant, en fullfjädrad kommunistisk stat där inget hindrar marknadsekonomin att generera pengar, konstaterar han leende. Rätt motsägelsefullt.

Han har hur mycket som helst att berätta från sitt världsvida arbetsfält och det går inte att ta miste på entusiasmen och engagemanget. Trots att han numera är pensionär sedan 1997. Han har gillat sitt speciella arbete.

– Det är tack vare min kloka och förstående hustru jag kunnat leva ett intressant och rikt liv, säger Pehr-Olof Böckelman. I fjorton år jobbade jag i Stockholm, reste oerhört mycket i tjänsten, och pendlade hem till Godby.

Han har också varit mycket engagerad på hemmaplan hela tiden, särskilt inom det kyrkliga livet. Han har haft framträdande poster i Finströms församlings förtroendeorgan och varit lekmannaombud för Åland i kyrkomötet, bland annat.

– Nu har jag slutat med alla kyrkliga uppdrag, säger han, men fortfarande är jag mycket föreningsaktiv.

Han är med i Rotary och Odd Fellow, samt i Konstatinerriddarna.

– De sistnämnda ska hålla sina nationella riddardagar på Åland i år och jag är bas för de lokala riddarna som ansvarar för evenemanget.

P-O Böckelman har samma problem som de flesta pigga pensionärer, tiden vill inte räcka till.

– Men sommartid vistas vi mycket på vårt kära Björkholmen i Geta Snäckö, så är det barnbarnen som är viktiga förstås, säger han leende. Segelbåten däremot har jag inte haft på vattnet på två år.

Till hans intressen hör också att samla euromynt.

– Tyvärr saknar jag Slovenien ännu, konstaterar han, och hoppas att han snart kan fylla på samlingen från detta land.


Förstora bilden >

<< Tillbaka till sida 6 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan