De mest konstiga saker hittar talkafolket. Kondomer är till exempel ingen ovanlighet, men trasiga plogpinnar, cigarettstumpar, flaskor och burkar är ändå vanligare.

– Skräpet minskade under några år, då var många miljökampanjer på gång. Nu har det ökat igen, säger Jan-Erik Ekström.

Lön för mödan

Marica Röblom, Mathias Hellsten, Bernt Eriksson och Björn Eriksson har delat upp sig två och två och går i varsitt dike på varsin sida av vägen.

– Det har varit lite dåligt med deltagandet förut, men i år hade vi möjlighet att vara med, säger Marica Röblom.

– Det är skönt att vara ute och gå, säger Björn Eriksson.

Han och Mathias Hellsten har gjort en lönsam affär av städandet och samlat ett tiotal pantburkar i en påse.

Pedagogiskt

Kjell Ekström berättar att man under 70-talet samlade ihop stora släpvagnslass med skräp. Nuförtiden går alla med en liten plastpåse i handen.

– Men på den tiden samlade vi sly och annat mer skrymmande. Det har landskapet tagit hand om nu.

På byalagets årsmöte utses en städgeneral. Det är ett viktigt uppdrag, nästan lika viktigt som det Rökka-Börje Mattsson har. Han har placerat sin ångkokare i en bil och ser till att alla som städat får korv med bröd.

– De unga killarna kom hit först av allt, men då skickade jag ut dem för att jobba först, säger han.

Han räknar med att cirka 70 korvar skall gå åt och snart anländer de första utsvultna talkaarbetarna.

– Förhoppningsvis har det här städandet en pedagogisk funktion för de yngre, säger Kjell Ekström.

KARIN ERLANDSSON

karin.erlandsson@nyan.ax