Jag gjorde det nog lite lätt för mig förra veckan genom att börja med marktäckare för skugga…

Min erfarenhet är nämligen att det blir svårare att välja växter då solen kommer med i bilden. Marktäckarna i soliga lägen skall ju ofta leva med andra blommande växter och då handlar det genast om färgkombinationer. Många är också expansiva på gränsen till aggressiva och slutligen är utbudet av marktäckare för soliga lägen inte riktigt lika inspirerande som motsvarande för skuggiga lägen.

Men visst finns det ju många trevliga bekantskaper i alla fall.

Urvanliga växter

Några av mina favoriter hör till kategorin urvanliga växter som många rynkar på näsan åt.

Lammöron (Stachys byzantina), till exempel. Jag tycker om lammöronen av flera anledningar. Dels är den silvriga färgen trevlig att kombinera med det mesta (och med rosa rosor i synnerhet…) och dels är det få andra växter som så effektivt kan hålla undan allt ogräs. Och så växer de ju snabbt och täcker lätt in bar jord på en säsong.

Nackdelarna med lammöronen är att de har en tendens att ta över och att man får hålla dem i schack. Just nu, den här tiden på våren är de inte heller trevliga men jag har en bra metod att snabbt putsa upp dem tills de sanerar sig själva. Jag slår helt enkelt på dem med baksidan av en järnkratta så att de vissna ullbladen faller av och så täcker jag med ett tunt lager kogödsel, då ser det fräscht ut efter ett par dagar.

Neutral matta

Lammöronens blommor gillar jag inte och klipper sonika bort dem. Det är i och för sig bara bra för det förhindrar att plantan blir gles vilket den tenderar att bli om man inte klipper bort blomstänglarna senast då de har blommat ut.

Det finns olika varianter av lammöron med större eller mindre blad, med mer eller mindre blomning och med olika färger på blommorna.

Det finns det också av den vintergröna revsugan (Ajuga reptans), det finns sorter med mörka blad, rödaktiga blad, variegerade blad och med blå eller rosa blommor.

Revsugan är en marktäckare som jag älskar helt utan förbehåll. Jag har valt att plantera den mörkt smalbladiga under många av mina rosor eftersom den, efter blomningen på försommaren, bildar en fin neutral matta som bakgrund till rosorna.

Bytt namn

En tredje favorit är penningbladet (Lysimachia nummularia). Men det är inte det vanliga penningbladet utan den gulbladiga varianten, ’aurea’, som jag gillar. Den har jag på många ställen eftersom de gulgröna bladen bildar så fina kontraster till växter med mörka eller rödaktiga blad. Penningbladet trivs för övrigt också i skugga men då blir inte den ljusa bladfärgen fullt så intensiv.

Ormögat (Omphalodes verna), som finns både med blå och vita blommor och blommar just nu, är inte heller en dum växt men den är mycket expansiv.

Aubrietia (Aubrieta x cultorum), olika timjanarter (Thymus), olika fetblad (som, irriterande nog, har bytt latinskt namn från Sedum till Phedimus) och murrevorna (Cymbalaria) är också både trevliga och vackra växter men tyvärr inte fullt så duktiga på att kämpa mot ogräs.

Trist period

Bergormroten (Bistorta affinis) är en växt som får hela tre stjärnor i Zetas klassificering men bara en av mig. Den håller visserligen ogräset borta men den har en så lång trist period nu på våren att den inte hamnar speciellt högt upp på favoritlistan utom först senare på sommaren då den blommar, då är den fin.

Till de mer udda marktäckarna i vår trädgård hör den vitbrokiga kirskålen (Aegopodium podagraria ’Variegatum’). Men den skall begränsas redan före plantering med rothinder och helst ska man också klippa bort blommorna innan de går i frö, annars får man lätt problem.

Runt bärbuskarna har jag för övrigt planterat gamla jordgubbsrevor – en alldeles ypperlig marktäckare!

Stora plantor

De ovannämnda marktäckarna hör till den kategori som sprider sig genom utlöpare och bildar mattor. Den andra kategorin är de som fyller upp genom att bli stora plantor på bredden.

En ovanlig art, som jag fullkomligen bara älskar, är ostronörten (Mertensia maritima). Den har den mest exceptionella bladfärg man kan tänka sig, nästa blåturkosa är bladen, och den har också vackra blå blommor på sensommaren.

Bland de silverbladiga gillar jag malörten Artemisia Schmidtiana ’Nana’, nackdelen är bara att den är lite sen i starten.

Förra våren planterade jag den lilla såpnejlikan (Saponaria ocymoides) och den blev direkt en favorit. En mindre planta blev snabbt en stor kudde och den blommade länge, länge med små ljuva rosa blommor. Dessutom höll den sig fin hela vintern.

Lugna blad

Den lilla såpnejlikan frösprider sig inte som den stora varianten, tvärtom lär den kunna vara lite kinkig om platsen den växer på inte är väldränerad.

Och så finns ju flocknävan (Geranium macrorrhizum). Både den och många andra nävor är ypperliga marktäckare, frågan är bara om de längre kan räknas till de låga marktäckarna.

Plistren, Lamiumarterna, skrev jag om redan förra lördagen. De är favoriter hos mig också i soliga lägen och då kanske främst med växter som blommar i vitt eller som har lugna mörka blad.

På önskelistan

Jag har också en hel del nya marktäckare bland årets frösådder, nu återstår det bara att se vad de går för.

Och jag har en marktäckare på önskelistan, nämligen vårtöreln (Euphorbia cyparissias).

Den höjs till skyarna i den nya tidningen Trädgårdsliv. Den beskrivs av trädgårdsskribenten och författaren Erica Ängmo som en ”säker marktäckare”, en ”neutral utfyllnad” och en ”lugn bakgrund” som ”förökar sig kopiöst” och som ”hela tiden byter skepnad för att skapa intresse och spänning”.

Stämmer det är den ju helt klart en ”måste bara ha”!

titte.tornroth@nyan.ax