Efterfrågan på träningstider till dans/stretch-passen vid Avancia har varit så stort att de ursprungliga två passen per vecka har utökats med ett extrapass. Men det är fortfarande svårt att få tid. Bakom introduktionen av dans som träningsform på Åland står Fanny Ahlgren som efter att ha dragit pilates ville prova på något nytt. Fannys egen idrottsbakgrund finns främst inom handbollen medan dans är något hon sysslade med på sidan om i fyra år, bland annat i gruppen Sweet steps i Kyrkslätt. På frågan om varför dans/stretch har blivit så populärt ger Fanny ett kort svar. – Alla tycker väl om att ”shaka”. Hon tillägger dock att det faktum att träningsformen är ny på Åland samt att den inte erbjuds av någon annan också är orsaker till att grupperna på Avancia snabbt blir fulla. Dessutom, konstaterar hon, är dans som träningsform mycket populärt för tillfället. – Dans är inne överlag. Det är bara att se sig omkring, på musikvideor och MTV. Låg tröskel Det krävs dock inte att ens dansfärdigheter rör sig på musikvideonivå för att man skall kunna delta i dans/stretch. – Det handlar framförallt om att skaka på rumpan och att ha roligt. Det finns inte många regler. Och jag slår inte någon på fingrarna ifall de råkar göra fel. Samtidigt som Fanny betonar hur låg tröskeln är för nya personer att komma med på ett pass berättar hon att hon uppskattar att människor återkommer. – Det tar ett par gånger innan man kommer in i det och kan slappna av. Därför är det jättebra att samma människor kommer flera gånger. Tre sorters dans Passen som Fanny drar är indelade i tre olika dansdelar och avslutas med 15 minuter stretching. Passets första del utgörs av afro-dans där hela kroppen skakas lös. Därefter följer salsa där man genom små enkla steg tränar höfter och rumpa. Som sista dans fungerar hip-hop/funk där olika steg och en koreografi övas in. – Den ska vi uppträda med någon gång, skrattar Fanny. Mera allvarligt berättar hon om dansens förtjänster som träningsform. – Det handlar om konditionen och att få svettas. Många kunder har sagt att deras rörlighet, till exempel i ryggen, har ökat genom dansträningen. Dansen som träningsform verkar passa alla sorters människor. Det finns inga tidigare skador eller problem som kategoriskt skulle utesluta någon från att dansa, i alla fall inte enligt Fanny. Hon betonar dock att för att veta huruvida dans passar en själv som träningsform gäller samma principer som för all annan träning. – Man måste känna efter själv. Man måste lyssna på sin kropp. Till att börja med påstår Fanny att alla sorters och åldrars människor deltar i hennes danspass. Det visar sig dock att en ganska stor grupp ännu inte infunnit sig; männen. Först hävdar Fanny att hon inte vet vad det beror på men förklarar att män går väldigt lite på gruppträning överhuvudtaget. Efter ett tag kommer hon dock på en möjlig förklaring till bristen på män. – Killar tänker för mycket på hur de ser ut. De borde slappna av mera. Man kan komma och hoppa som en apa på mina pass så klarar man av vad som helst. Utgående från Fannys beskrivning verkar förmågan att inte skämmas över hur det ser ut verkar vara en förutsättning för att gå på dans/stretch. – En del rörelser ser lite konstiga ut. Du kan ju föreställa dig 16 kvinnor som står och skakar på kroppen. Att det handlar om just 16 kvinnor beror på att det är maxgränsen för antalet deltagare på ett danspass som får plats i Avancias lokaler. Fanny spekulerar i att man eventuellt kunde hålla träningen utomhus på sommaren för att kunna öka antalet deltagare. – Men, konstaterar hon, då kan ju alla stå och titta. Sist och slutligen är det kanske inte nödvändigt att delta i organiserad dansträning för att må bättre. Fanny ger nämligen sitt tips på en hälsofrämjande morgonritual. – Alla borde starta dagen med att sätta på sin favoritlåt och ”shaka” loss. Då skulle vi alla vara mycket gladare. Det ger energi. Text och foto: MARTIN PORTIN martin.portin@nyan.ax
|