Det är förmodligen de flesta föreningars intentioner, att så långt som möjligt, och efter de resurser som föreningen har och ställs till förfogande, under kommande år implementera landskapsregeringens program Växtkraft 2007-11 i sin verksamhet. Speciellt med tanke på hela 4 kapitlet: 4.1 Kultur för alla. 4.2 Den ideella styrkan och 5.1. Samt tyngdpunkt på 5.2 samarbete med näringslivet, där också föreningarna önskas bidra med ökad turism, som är en del av målen i programmet.

Det centrala i de flesta föreningars ideologi är att sporra intresset och vidga kunskaperna samt sammanföra olika lokala individer i intressegrupper. Och sedan hoppas jag att denna grupp/ förening går vidare med nationella och internationella kontakter. LR s kulturpolitiska målsättningar är: Mångfald, delaktighet och förnyelse. Speciellt värnande om svenskan som är grundstenen i vår självstyrelselag. Detta bör aktivare belysas tycker jag, även på förenings nivå. Många föreningar har fastländskt moderförbund. Där språklagen sällan eller aldrig tas i beaktande, om nu inte förbundet är finlandssvenskt förstås.

Genom föreningsarbetet integreras i flera fall ungdomen med föreningarnas verkställighet och lär ansvar samt närdemokrati och tänkande i större helheter än det privata ”jag och mitt”. I föreningar fostras sociala kunskaper, ekonomiskt tänkande och hänsyn till andra.

Här behövs mera resurser för utveckling och skolning. Inte bara pengar nu, utan tillgänglighet av kunskaper om föreningsliv och demokrati allmänt. Föreningarna kan inte enbart lita till utomstående finansiering utan bör själva bjuda till med finanserna, uppta medlemsavgifter och jobba ideellt.

För att utveckla och bibehålla nuvarande aktiviteter, på det mycket föreningsintensiva Åland, krävs ett ökat samarbete och en del bidrag i samma takt som kostnaderna i vårt samhälle generellt ökar. Men det ideella arbetet bör nog ha en stor del av ”hjärtat” i en förening. Talkoandan lever vidare så länge som människor utan betalning gör saker som ingen kanske ens vet att man gjort, och som bara finns kvar som en god känsla och i minnet. Därmed inte sagt att största delen skall vara ideell, utan den sammanfogande, det gemensamma intresset styr utvecklingen. Med ett stort antal aktiva föreningsmedlemmar brukar ekonomin ordna sig.

Genom innovativa tillämpningsmetoder under en öppen demokratisk dialog kan ett konstruktivt kulturprogram genomföras. Av föreningarna tillsammans med myndigheter och bidragsgivare, ge den önskade tillväxten för kultur och övrigt föreningsliv på Åland. Detta kräver föreningarnas aktiva deltagande och ärliga engagemang. Inte endast ett välskrivet program. Föreningarna måste i realiteten välja att inom sitt verksamhetsområde implementera några eller flere av de nya aspekterna ur ”Växtkraft” och delta i förverkligandet av målsättningarna.

Men många föreningar väntar på ett rättvisare bidragssystem, inte fina ord. En fast grundpenning per skolningstimme eller verksamhet öppen för alla? eller ett garanterat evenemangs/aktivitetsstöd för alla arrangörer? Min teori är att ekonomiska stöd måste vara prestationsrelaterade. I dagsläget är inte alla stöd som beviljas rättvist fördelade, kontra verksamhet och samhällsnyttan. Där tror jag att den största utmaningen för HELA förenings Åland ligger.

Mikael Erickson