Vi vill besvara tre huvudsakliga frågor då vi beger oss för att prova glassar på Åland. Den första: vem har de största glassbollarna? Den andra frågan: vilken sort är godast? Den tredje frågan: får barn eller vuxna större glassboll? Vi väger glassarna noggrant och ger betyg för varje sort på en skala från 1 till 5.

Två vuxna och ett barn

Enligt tesen från 1997 får barn oftare mindre glassboll än de vuxna. Men när testgruppen sedan utförde glassprovning framgick att glassbollarnas storlek varierar. Ibland får den vuxna större, ibland får barnet större.

Patrullen i år består av Arvid Bamberg, 10 år (11 i augusti), fotografen Kenneth Bamberg 25 år (26 i slutet på juli) och reportern Nadine Aschan, 25 år.

Vågen - vårt redskap

För att avgöra vilken kiosk som gör de största glassbollarna väger vi varje glass med redaktionens brevvåg. Vi väljer våffla till varje glassboll och efter vägning kommer vi fram till att våfflan väger 16 gram. Den vikten ingår i den totala vikten.

Början blir trög med Godby där alla kiosker är stängda, antingen på grund av regnet eller den tidiga timmen, klockan 11 på morgonen. Vid Uffe på berget har de ingen lösglass. Till slut ger vi upp och kör in till Mariehamns centrum. Där ska i alla fall finnas några öppna glasskiosker.

Stora vid busstation

Först ute är busstationens glasskiosk med Ingmans glass. Arvid väljer en glass med smoothie-smak och jag köper en vaniljglass. Efter noggrann vägning konstaterar vi att Arvids smoothieglass är betydligt större än ”vuxenglassen”. Smoothieglassen väger 190 gram och vaniljglassen 159 gram.

Trots storleken är Arvid inte nöjd.

– Nej, den var inte god. Men jag äter ändå, säger han.

Kenneth smakar också på smoothieglassen. Han tycker inte heller den är någon höjdare.

– Den smakar tillsatsämnen.

Små vid La Strada

Vi fortsätter mot Torggatan och köper igen Ingmans glass vid La Stradas glasskiosk. Arvid och Kenneth går fram och köper varsin boll för 2,40 euro.

Bollarna ser små ut. Den här gången är den ”vuxna” glassen större. Kenneths hjortronglass väger 156 gram medan Arvids krossad chokladglass väger ynka 146 gram. Båda sorterna är goda men kiosken får minus för de små bollarna.

– Hjortronglassen har en god eftersmak, konstaterar Arvid.

Glass i stora lass

Vid Julius tar Arvid en päronglass och jag väljer en lakritsglass. Päronglassen är stor och väger 188 gram men lakritsglassen är mindre och väger endast 160 gram. Arvid är inte så imponerad av någondera smaken.

– Båda är mjäkiga, utbrister han.

Men han fortsätter ändå äta sin päronglass med stor aptit. Efter den tredje glassen verkar Arvid börja få nog.

– Jag börjar bli mätt. Jag tror inte att det blir någon middag i dag, säger han.

Kenneth och jag vill ännu hitta några fler öppna glasskiosker. Sittkoffs glasskiosk är stängd och Arvid och jag visar sura miner medan Kenneth fotar.

Regnig glassätning

Den 3 juli 1997 var en solig dag och 30 grader varmt. I dag regnar det och är 18 grader kallt, men vår tappra patrull ger inte upp. Ännu vill vi testa några ställen till.

En regnig promenad senare hittar vi Nygatans glasskiosk som säljer Valios glass. Vuxenglassen får bli en ny spännande smak, jordgubb-citron och Arvid väljer en klassisk vanilj.

Jordgubb-citronglassen väger hela 195 gram och vinner i klassen största glassen. Arvids vaniljglass blir lite mindre med 174 gram.

Inget framtidsyrke

Vid det här laget börjar Arvid få nog av glassen.

– Jag hörde om en italiensk glassmakare och tänkte att det jobbet vill jag ha. Men nu kan jag säga att jag kan stryka ett streck över det jobbet. Det är tungt att vara glassmakare, skrattar han.

Därefter gör vi ett försök med Gröna uddens camping. Jag frågar Arvid om det kanske ändå skulle få vara en glass till.

– Helst inte, säger han.

Och Arvid fick rätt. På Gröna uddens café har de ingen lösglass.

Salt och sött

Det sista stället får bli Mariepark. ”Glassbar” läser vi på stora skyltar. Bingo, tänker jag.

Väl inne väljer vi två nya smaker. Arvid tar en glass med tuggummismak och Kenneth och jag kommer överens om en saltanötter-nougatglass. Den låter intressant.

Arvids tuggummiglass väger 172 gram och saltanötter-nougatglassen väger 148 gram.

Alla tre är nöjda med sina smaker. Arvid gillar sin tuggummiglass men tycker inte om saltanötter-nougatglassen.

– Den får en unken etta, säger han.

Tuggummiglassen är god till en början men man ska inte äta för mycket av den.

Kenneth och jag tycker båda att valet av saltanötter-nougatsmaken är lyckat.

– Kombinationen av salt och sött funkar förvånansvärt bra, säger Kenneth och jag håller med.

Största glassbollarna

Fem glasskiosker är avklarade och patrullen drar sig mätta och blöta tillbaka. Arvid verkar ha fått tillräckligt med glass för en tid framöver.

– Jag kommer att glasstrejka i morgon, säger han.

Men roligt har det minsann varit.

Som slutresultat kan vi konstatera samma som de gjorde år 1997. Ibland får barnen större glassbollar och ibland får de vuxna större. Fortfarande är vinnaren av den största glassbollen Nygatans glasskiosk, som den var för tio år sedan.

Därtill kan man lugnt märka att priset på glassen, liksom många andra livsmedel, har stigit mycket under de senaste tio åren. År 1997 kostade de flesta glassar med en boll och våffla kring 8 mark. I dag kostar en glass kring två euro. Samtidigt bör noteras att glassarna blivit betydligt större på tio år. 1997 vägde rekordglassen 176 gram medan den nu vägde hela 195 gram.

Många glassorter fick tio poäng totalt av vår tremannade glasspatrull men den som vann var saltanötter-nougatglassen som fick fulla fem poäng av både Kenneth och mig men bara en poäng av Arvid, alltså totala elva poäng.

Foto: KENNETH BAMBERG