Efter ungefär en månads omladdning av batterierna efter Hultsfredsfestivalen var det dags att ta sig an Arvikafestivalen. På tisdagen den tionde juli begav jag mig, tillsammans med några trogna väpnare, in Sveriges djupa skogar för att delta i denna musikhappening. Vi anlände till campingen på kvällen samma dag och satte ner ålandsflaggan i marken på något slags Neil Armstrong-sätt.

Annorlunda från Hultsfred var att området var mindre men människorna färggladare. Bredvid oss bodde ett syntargäng i vilket den ena såg mer otrolig ut än den andra. Campingområdet verkade räcka gott och väl till alla som sökt sig dit och stämningen var god genom hela festivalen.

Festivalen började med stekande sol och en sprallig och glad Timbuktu som gjorde en fenomenal öppning för helgen och satte ribban högt för de andra artisterna. Mando Diao, Mustasch, The Ark, Bloc Party, Frontline Assembly, Scissor Sisters och Hans Appelqvist är ett axplock av andra artister som spelade under torsdagen. Hans Appelqvist var en artist jag inte hade haft nöjet att se live tidigare och det blev en rätt positiv överraskning. På en av festivalområdets små scener levererade han en riktigt konstig elektromusik med tillhörande rörlig grafik på duk. Även om publiken var liten så var uppskattningen stor.

Platt spelning

På fredagen lirade flera stora artister. Göteborgsrockarna i Dark Tranquillity kickade igång kvällen med en spelning på tältscenen Apollo. En liten men tight publikmassa öste på och det var riktigt go stämning även om det är svettigt. Mikael Stanne (sång) fick bra kontakt med publiken och hade kraft i sin pipa hela konserten.

Efter att Melody Club spelat på största scenen (Vintergatan) var det dags för metallen igen och den här gången var det In Flames som stod på tur. Trots ett enormt hoppande publikhav och en fyrverkeribudget på 300.000 kronor så kändes hela spelningen ganska platt. Visst gungade det lite när de enkla men tunga riffen spelades och publiken hoppade i takt, men spelningen kändes ändå inte något vidare speciell eller intressant.

Vid 01.00 var det dags för fredagens stora händelse - den psykedeliska trance-akten Infected Mushroom från Israel. En otrolig ljus- och musikshow var vad som bjöds på och publiken blev som trollbunden av herrarna på scenen och deras musik. Jag hade ingen aning om att den här typen av musik kunde göra sig så här bra på en festivalscen.

Lördagen var sista dagen på festivalen och även den laddad med artister. Pain, Svenska Akademien, Slagsmålsklubben, Emil Jensen, Zeigeist och The Magic Numbers för att nämna en hop. Emil Jensen hade Arvikafestivalen som ett av stoppen på sin cykelturné som han är mitt uppe i för tillfället, där han cyklar med sin gitarr från stad till stad. Han kallar det själv för ”någon slags ekologisk manifestation.” Som flertalig mästare i Poetry Slam kombinerar Emil sina kunskaper i skrivande med musik och tar upp intressanta ämnen mellan låtarna. Spelningen var mycket imponerande och publiken var verkligen med honom och sjöng med i låtarna.

Trots ösregnet drog Pain enormt mycket åskådare på den stora scenen. Svenska Akademien började samtidigt som Pain höll på men på tältscenen Apollo. Den lilla scenen skapade en varm stämning. Jag stod bakom det främre ledet och det var ett grymt skönt och vänligt gung i publiken. Svenska Akademiens repertoar - musik med mycket olika influenser och aktuella texter som berör - gick hem i Arvika liksom i Hultsfred.

Direkt efter Akademiens spelning drog Slagsmålsklubben igång på Vintergatan. Regnet föll inte lika hårt då och publiken var enorm. SMK:s fartfyllda tv-spelsmusik drog alla människo- och åldersgrupper. Till höger om oss skuttade en hel familj omkring.

The Magic Numbers såg jag inte då jag var så klantig att jag glömde bort spelningen, men jag har hört att de var bra. Så Akademien och SMK fick bli min avslutning på festivalen - och den får jag väl vara nöjd med.

Billig festival

Det här var första året på Arvika för mig och överlag är jag mycket positivt överraskad. Avståndet mellan campingen och festivalområdet var rätt stort men när man antingen kunde se fram emot sitt favoritband eller en skön sovsäck, så gick sträckan fortare än man skulle tro. Ett stort plus för Arvikafestivalen är priset på biljetten - ynka 795 sek. Jämför det med till exempel Hultsfredsfestivalens 1795 sek och välj sedan vart du farߪ Om man dessutom lever billigt (nudlar och spritkök) så kan då även folk med lite mindre sås i fickan få känna av festivalsommaren.

AXEL KRONHOLM

Foto: ARVIKA NYHETER