– Inte gör jag någon större insats…

Så blygsamt beskriver hon sig själv och sitt liv, Kristina Hansen. Hon är anspråkslös när hon berättar om sig själv, men glad, mjuk och öppen till sin natur.

– Jag har mest levt genom Göran och allt han har gjort, menar hon.

Men kanske är det så att samma saker oftast intresserat och engagerat dem båda, att det varit naturligt och roligt för Bojan att ställa upp bakom honom och bidra på sitt sätt.

Alla vet att Bojan Hansen är en hängiven fotograf sedan unga år då hon jobbade i fotoateljé i Jakobstad. Tanken var också att hon skulle starta egen ateljé på Åland när hon efter giftermålet med sin Göran flyttade hit 1959.

– Min gamla ateljékamera lever än och jag är så stolt över att ha den kvar, berättar Bojan glatt.

Även om Bojan inte blev yrkesfotograf har fotointresset alltid varit aktivt. Hon har frilansat för olika tidningar och har även fått dela med sig av sitt kunnande som fotolärare i högstadieskolorna och som kurslärare i Medis.

– Varje år gjorde jag också ett fotoalbum både till mina och Görans föräldrar, berättar hon. Där kunde de se allt vad vi varit med om under året.

Nu när bådas föräldrar är borta har hon fått dem tillbaka, ett 90-tal album väldokumenterat familjeliv.

Dyrbar tid

Eftersom Göran arbetade som föreståndare för Pålsböle skola i Finström bodde familjen där i 25 år.

– För oss var det en dyrbar tid, säger Bojan.

När handikappade dottern Tina föddes blev Kristina hemmamamma. Småningom fick hon möjlighet att också göra något utanför hemmet och hon blev den första utbildade handikappassistenten på Åland och jobbade därefter i många år som så kallat skolgångsbiträde bland annat i Pålsböle grundskola.

Hon älskade sitt arbete som fotolärare i högstadieskolorna, att jobba med ungdomar tycker hon är härligt.

– Det är så trevligt när ungdomar som varit mina elever kommer och hälsar på!

Föreningen DUV på Åland har i makarna Hansen haft de verkliga stöttepelarna från starten. Under alla år som Göran varit föreningens ordförande har Bojan ständigt funnits med, bland annat som föräldrarådgivare.

– Jag ställer upp vid behov, i främsta hand för de äldre föräldrarna , berättar hon.

Andra gemensamma engagemang och intressen i familjen Hansen är scouting och segling. Likaså ett aktivt församlingsengagemang. Körsång och föreningsliv hör likaså till fritiden.

Målar och smidar

För sitt eget nöjes skull sitter hon och målar nu och då.

– När jag är ensam, det är litet kul det!

Hon skrattar gott och berättar om kul saker hon tycker om att göra. Som att smida till exempel.

– Silversmide är jätteroligt, just nu håller jag på med ett par örhängen, berättar hon.

Det var på 70-talet hon gick en smideskurs och sedan dess har smide varit en återkommande hobby. Men hon har också broderat och sytt mycket och vävt av farmors egenodlade och spunna lingarn. Att åstadkomma något vackert och trevligt med sin händer ger henne tillfredsställelse i vardagen.

Så är det den oregistrerade föreningen Morellens vänner. Ett gäng gamla vänner, huvudsakligen från Finström, som hållit ihop länge och skaffat sig trevliga traditioner som lever och binder samman.

Nu har Morellens vänner levt så länge att föreningens stora linneduk är välfylld med broderier av körsbär för varje födelsedag och med namn av alla vännernas familjemedlemmar. Broderandet sköter Bojan förstås.

Några problem med att hitta på födelsedagspresenter till varandra har man inte i Morellens vänner. Efter 50-årsdagens körsbärsträd och 60-årsdagens bänk att njuta på under trädet, är det vid 70 dags för bordet.

Sedan är det bara att fortsätta njuta och pusta ut, eller…

MAJ-LEN LINDHOLM

maj-len.lindholm@nyan.ax