Det man har kommit fram till är att barlastvattnet som skeppas med fartyg från andra hav borde bytas i en särskild zon, i väntan på internationell lagstiftning som ställer krav på reningssystem ombord som dödar fripassagerarna i barlastvattnet. Enligt en internationell överenskommelse träder reningskraven i kraft först år 2016, och till dess kan otaliga arter ha fått fäste i känsliga Östersjön.

En vattenbyteszon med de rätta förutsättningarna kan alltså bli ett alternativ. Enligt den internationella sjöfartsorganisationen IMO bör vattnet i sådana zoner vara mer än 200 meter djupt och ligga mer än 50 sjömil från land. På djupt vatten och långt från land har de nya vattenorganismerna svårare att överleva och föröka sig.

Kanada, till exempel, har infört sådana zoner. Alla fartyg som ska till Kanada måste först byta vatten på 2.000 meters djup.

Så djupt är vattnet ingenstans i Östersjön. Därför måste man undersöka vattenströmmarna för att se var risken för spridningen av organismerna är minst.

Ett annat förslag som utreds är om hamnar i Sverige ska tvingas bygga särskilda anordningar för mottagning av barlastvatten. Förslaget faller dock på de stora vattenmängderna – de fartyg som anlöper hamnarna har med sig totalt 46 miljoner ton vatten varje år.

Över 100 nya arter

Under senare år har en mängd främmande djurarter – man räknar med över 100 – tagit sig in i Östersjön. Det senaste tillskottet är den fruktade amerikanska kammaneten som Nya Åland beskrivit i flera repriser.

En annan art som kommit på 2000-talet är rovvattenloppan som smutsar ner fiskarnas nät under sensomrarna. Rovvattenloppan kommer från en ukrainsk hamn i Svarta havet. Dess robusta viloägg har gjort det möjligt att överleva den långa resvägen i ballasttankarna. Äggen kan överleva våra kalla vintrar på havsbottnarna och kläcks när det blir varmt och det finns mat.

Det senaste – och mycket fruktade – tillskottet är den amerikanska kammaneten som Nya Åland beskrivit i flera repriser.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax