Det blev en förstasidesnyhet i Nya Åland för tio år sedan, närmare bestämt onsdagen den 10 september 1997. ”Slakteri Gölby såldes” kunde man läsa intill den dagens huvudartikel – en pejling om ombyggnaden av Gesterbybacken i Sund där två tredjedelar av de tillfrågade ville att vägombyggnaden skulle följa den gamla sträckningen.

Ålands andelsslakteris stora byggnad i Jomala Gölby tvingades stänga vid årsskiftet 1996-97 eftersom det inte uppfyllde de krav som EU ställde.

”Finns intresse”

På hösten såldes den stora slakterifastigheten till bolaget Arge invest med kompanjonerna Gert Sviberg och Arto Mustola för 400.000 mark.

De båda sade sig inte ha några klara planer för byggnadens framtid, de tänkte hyra ut delar av den till olika intressenter och den gamla ladugården byggde de om till stall. Dessutom hade folk hört av sig och ville hyra ut kylutrymmen.

– Så det verkar finnas ett intresse för det här, sade Gert Sviberg i artikeln från 1997.

För långt borta

I dag säger han att bolaget Arge invest behöll huset i tre år ”eller något sådant.

– Vi satsade en hel del på stallet där vi sedan hyrde ut platser. Det var i full gång under vår tid. Vi hittade också hyresgäster till andra utrymmen i huset och det löpte på. Dessutom drev vi vår egen verkstad i byggnaden, säger Gert Sviberg.

– Efter ett tag tyckte vi dock att verkstaden låg för långt från staden och vi sålde hela huset, säger han.

• Var det hela en bra affär för er?

– Det fungerade så länge vi behövde utrymmen där själva.

• Har du kvar några känslor för huset?

– Absolut inte. Vi hade det så kort tid.

Turistattraktion

År 2000 såldes huset till bröderna Dick och Kjell Sandberg som ville förverkliga en hantverksby i Gölby. De talade om ett ”mycket stort intresse för idén” – både bland hantverkare på och utanför Åland.

Bröderna köpte huset i första hand för att ha något att erbjuda åt Jussis keramik i stället för lokalen på Nygatan i Mariehamn som Jussis hade haft sin verkstad i men som bröderna övertagit.

I samband med det väcktes idén att samla flera hantverkare i huset förutom Jussis keramikverkstad. En hantverkarby skulle bli en turistattraktion för Åland; ett ställe där turistbussarna kunde stanna och kommande turistbroschyrer utlovade ”hantverkarliv och kaffe med bulle” i det gamla slakteriet.

Därav blev intet. Hantverkarna nappade inte, inte ens fastän de lockades med fri hyra det första året.

– De upplever projektet som alltför osäkert, vi behöver tyngd bakom det och vill ha landskapet eller Jomala kommun med, sa Dick Sandberg till Nya Åland sommaren 2001.

– Dessutom cirkulerar det rykten om ett nytt hantverkshus i Sjöfartskvarteret men de politiker som jag har pratat med säger att det absolut inte finns några planer eller politisk vilja att bygga ett sådant, sa han vidare.

Keramik kvar

I oktober 2003 köpte byggföretaget Allbygg huset. Det mesta är sig likt i byggnaden, ingenting är rivet eller ombyggt.

Stallet finns kvar och Jussis keramik hyr fortfarande utrymmen för sin produktion i övre våningen. Dessutom finns andra hyresgäster i huset, men eftersom centralvärmen inte är i bruk har hyresgästerna sina utrymmen i första hand som lager.

Även Allbygg använder en del av fastigheten som lager för byggmaterial.

Någon publik verksamhet finns med andra ord inte i huset. Nämnas kan att hantverkarbyn nu förverkligats i sjökvarteret i form av Salt som flyttat in ett hus som Alandiabolagen lät bygga.

HELENA FORSGÅRD