I debattens iver svänger man sig lätt med slagord som för tillfället kan låta bra och som framför allt ger ”studs” åt den åsikt man förfäktar. Låt mig därför för denna enda gång göra ett inlägg i den totalt urspårade debatten om Grelsby – ”vårt kulturarv”.

Museibyrån får förlåta om jag sammanställer följande korta historik över de tre ”Konungens ladugårdar” som Gustaf Wasa lät inrätta.

Kastelholm. Kastelholms kungsgård fanns och tillhörde antagligen kronan som var den gård som skulle försörja den befästningsanläggning, som sedermera skulle bli Kastelholms slott. Gustaf Wasa behövde inte vidta några extra åtgärder för att införliva gården i ”sin” hushållning.

Haga. Haga var i privat ägo men GW bytte gården till sig mot Germundö och två gårdar i Hulta, som han konfiskerat av den katolska kyrkan.

Grelsby. 1. Grelsby togs med våld,utan ersättning, av den privata ägaren Ivar Flemming – vårt kulturarv?

2. Kungsladugården åter skapades genom att en hel by med fria bönder fördrevs av GW med hugg och slag. Man fick visserligen ersättning, men i form av lite jordlotter spridda över Åland – vårt kulturarv?

3. Kungsladugården drevs av fogdar och arrendatorer, som i motsats till såväl Kastelholm som Haga aldrig bodde på gården, genom tvångsdagsverken av fria bönder och ofria torpare samt obetalda pigor och drängar – vårt kulturarv?

4. När ryssen 1809 tog över Greslby bestod gården av ett 20-tal byggnader. Av detta finns i dag inget kvar. Sista byggnaderna revs på 60-talet. Mangårdsbyggnaden är byggd av ryssarna och ekonomibyggnaderna + statarkojan av landskapet Åland – ett kulturarv?

5. Av kungsladugårdens ursprungliga 850 ha är 420 ha utskiftat. Av de utskiftade gårdarna kan nämnas

– Mangelbo, Lundberg 36 ha

– Finnbacka, Randelin 37 ha

– Smedens, Sundin 46 ha

– Nybygget, Höglund 33ha

Sammanlagt utskiftades ett 20-tal ”normalstora” bondgårdar till följd av den så kallade torparlagen på 1930-talet. Av Grelsbys ca 140 ha åker återstår idag ca. 42 ha och ca 400 ha skog – ett kulturarv?

6. GW skapade kungsladugårdarna för att berika sig själv. Folket d.v.s. bönderna och småfolket var ett ”pack” som skulle förtryckas och pungslås – vårt kulturarv?

7. Kungsladugårdstanken blev ett ekonomiskt fiasko för GW och ett gissel för lokalbefolkningen – vårt kulturarv?

Av de tre kungsladugårdarna GW inrättade var således endast Kastelholm i kronans ägo. Grelsby anskaffades med tvång och Haga byttes mot Germundö, som GW konfiskerat. Av dessa har Grelsby fått förfalla helt, inget finns kvar, Kastelholm har fått förfall delvis, men med stora kostnader kan den återstående spillran räddas, Haga däremot är fortfarande intakt och utgör en helhet trots pågående förfall.

I stället för att splittra resurserna måste det vara klokare att koncentrera dem på att rädda vad som är värt att rädda. För den intresserade uppmanar jag att göra en biltur till de tre kungsladugårdarna och varför inte passa på och besöka Bergs ”häradsskrivarboställe” på samma gång samt Strömsviks säteris stenladugård, vars like inte finns på Åland.

För den som verkligen vill bevara vårt kulturarv för att inte tala om våra kulturskatter finns det nog tillräckligt att bita i.

När jag så här från pensionärslivets kant iakttar piruetterna på den åländska politikens scen konstaterar jag att Gustav Wasas takter nog ännu sitter i på sina håll, men dessvärre påminner det mer om frihetstidens ”hatt- och mösskamp” där respektive huvudbonad mest är neddragen över ögonen.

Med utmärkt hälsning till alla kombattanter.

Johan Dahlman

P.S. Det finns utmärkt litteratur för den som verkligen vill fördjupa sig i ärendet. Låt mig bara nämna några:

Nyman – Grelsby kungsgård, Harrisson – Jarlens sekel, stora döden, Carlqvist – Kung Erik av folket, Henriksson – Svensk historia, Dreijer – Det åländska folkets historia III, Ivars – När kom svenskarna till Finland, Nordberg – I kung Magnus tid, Steinby – Kastelholm och så förståss Radloffs beskrivning över Åland samt Weckströms geografiskt-statistiskt lexicon öfver Finland I Åland och många många fler.