Ibland får man känslan att avfallshanteringen är ett olösligt problem. Och ändå är det inte kärnavfall vi diskuterar utan helt vanligt hushållsavfall, som var och en av oss producerar hemma och på jobbet varje dag.

Som Nya Åland kunde berätta i går har Mise delat upp grundavgiften, så det framgår hur mycket var och en betalar för förpackningar. De förpackningar som vi får med oss hem när vi handlar varor av olika slag och som vi sedan ger vidare till återvinning och avfallshantering med varm hand. I år har de som inte håller sig med åttafackssystem betalat 30 euro per hushåll. Nästa år blir det 35.

Och vad är det med det?

Jo, vi har en förordning om producentansvar. Den säger att det är den som producerar förpackningen, i det här fallet den som säljer förpackningen till oss, som skall ta hand om förpackningen. Vi konsumenter skall inte behöva betala extra till Mise för det.

Men av någon anledning vill ingen ta i det här.

Eller, det gjordes nu. I och med att Mise har delat upp grundavgiften som man har gjort så blir det uppenbart för var och en att det här med förpackningar kostar pengar. Och så påpekar någon annan att detta skall inte konsumenterna betala för utan producenterna, för så säger lagen (förordningen).

Och då ställer vi frågan varför det inte är på det sättet, då. Vem svarar?

Köpmännen skor sig på vår bekostnad, vi blir lurade, kan man tycka. Men inte ens så enkelt är det.

Köpmännen tar i stor utsträckning in varor från riket. Där finns ett system, där betalar köpmännen för att förpackningarna tas om hand. Avgiften är inbakad i priset när den köps in till butiken.

Så när våra åländska köpmän tar in varor från riket så betalar de också för förpackningsåtervinningen. Till riket. Så förväntas de betala en gång till, den här gången till Mise, vilket de alltså inte gör. Istället är det vi konsumenter som betalar.

Nu kan man lugnt utgå ifrån att om butikerna här skulle betala för återvinning av förpackningar så skulle det bakas in i priset som vi betalar. Så vi skulle åka på det i vilket fall som helst. Det spelar inte så stor roll vilka vägar pengarna tar. Annat än att vi faktiskt har en förordning som säger hur det skall vara, en förordning som ingen följer och som ingen verkar bry sig om.

Vad göra?

Åland har en skattegräns mot riket och resten av EU, en gräns som ingen jublar över. Men faktum är att Åland borde ha också en förpackningsgräns. När en förpackad vara rör sig över gränsen från riket till Åland så borde avgiften för förpackningsåtervinningen lyftas av, så att köpmännen här skulle få varan aningen billigare. Sen skulle avgiften läggas på igen. Och så skulle köpmännen samla in pengarna och betala dem till Mise. Det går säkert att göra upp modeller för hur stora summor det rör sig om inom olika branscher.

Det är möjligt att den här modellen är för invecklad, beroende på att systemet är invecklat. Men inte är det rätt som det är nu heller.

En alternativ modell är att man på rikssidan noterar hur mycket varor som säljs till Åland och vad som har betalats i förpackningsavgift. Och så betalar man ut den summan till Mise.

Men då måste man antagligen cleara med de förpackade varor som från Åland förs över till riket för försäljning.

Tror någon att någondera modellen skulle gå att genomföra?

Entusiasterna manar oss att lämna förpackningarna i butiken, eller ta med förpackningarna dit när vi har konsumerat innehållet. Som demonstration kan det fungera, det skulle visa att vi inte tycker det är bra som det är nu. Men det är betydligt mer besvärligt än att samla alla förpackningar och föra dem till närmaste återvinningsstation varann månad eller så. För även om vi lämpar av alla förpackningar i diverse butiker så blir vi inte av med avgiften från Mise förrän Mise får in pengarna från annat håll.

Och då är det i alla fall i slutändan vi som betalar.

Så vi skall ge upp?

Ingalunda. Vi skall göra allt vi kan för att få ett fungerande system. Vi skall tala om för våra politiker att det här är en viktig fråga som det är deras uppgift att lösa. Och under tiden kan vi försöka vänja oss vid att köpa varor som inte är så väldigt förpackade. Frågan är var det finns sådana varor i dag. kanske är det där en del av problemet lurar.