På 1950 och 1960-talet var barrträden trendväxter i de nordiska trädgårdarna. De storväxta prydnadsvarianter som vi ser i dag är oftast planterade på just den tiden.

Efter det kom, som i så många andra fall, motreaktionen. Ingen trendmedveten trädgårdsägare valde längre att plantera barrträd, de var definitivt ute och det under många, många år.

Nu har det svängt igen. Barrträden gör comeback och det är för väl eftersom de har så många kvaliteter. Dessutom har man i Europa och USA, där modesvängarna inte är lika påtagliga som här i Norden, hunnit förädla fram en massa spännande varianter och hybrider som nu äntligen börjar nå våra handelsträdgårdar. Utbudet är större än någonsin förut.

Elva släkten

Dendrologerna – det vill säga de som är experter på träd – har enats om att det finns 63 olika sorters barrträd fördelade på 70 olika släkten. Att komma överens har inte alltid varit lätt för eftersom det kan vara bara små detaljer som bland annat barrens form och längd eller kottarnas struktur som skiljer en sort från en annan.

Vissa av de detaljerna upptäcker vi vanliga amatörer aldrig. Vi kallar till exempel alla granar i skogen för gran utan att tänka på att det handlar om olika sorters granar som också har olika latinska namn.

Långt ifrån alla 70 barrträdssläkten trivs inte i vårt klimat. Finländska dendrologer räknar med att barrträd från elva olika släkten kan planteras utomhus i Finland.

De släkten som har sorter som med säkerhet klarar klimatet är de barrfällande lärkträden (Larix), cypresser (Chamaecyparis), enar (Juniperus), tuja (Thuja), kryptuja (Microbiota), hemlock (Tsuga), tall (Pinus), idegran (Taxus), Douglasgran (Pseudotsuga) och olika granar i de två släktena Abies och Picea.

Hos oss på Åland blir listan lite längre på grund av vår gynnsamma klimatzon. Dendrologen och barrträdsexperten Pentti Alanko har listat barrträd som han tror att eventuellt kunde klara sig på Åland.

De är druvidegran (Cephalotaxus harringtoniana var. drupaceae), hiba (Thujopsis dolabrata), kinesisk sekvoja (Metasequoia glyptostroboides), sumpcypress (Taxodium distichum), solfjäderstall (Sciadopitys verticillata), himalajaceder (Cedrus deodara), japansk torreya (Torreya nucifera), ginkgo (Ginkgo biloba), kryptomeria (Cryptomeria japonica) och mammutträd (Sequoiadendron giganteum).

Spännande träd

Studerar man den svenska handelsträdgården Zetas katalog ser man på zonangivelserna att de håller med Pentti Alanko.

Vill man försöka sig på de mer känsliga och därför exotiska sorterna finns det alltså all anledning att göra det. Det finns naturligtvis risk för att det går som det har gjort i många fall på fastlandet, det vill säga att trädet dör om det plötsligt kommer en riktig vargavinter.

Jag har själv solfjäderstallen och ginkon och de mår tillsvidare alldeles utmärkt. Dessutom vet jag att det kom några exemplar av kinesisk sekvoja hem till Åland då Ålandsfuchsian i somras var i Göteborg så snart kan vi få rapporter också om den artens förmåga att klara våra vintrar. Blir vintrarna så här i framtiden är det knappast några problem.

(Just sekvojan är för övrigt ett extra spännande träd. Det var bara känt som fossil fram till 1941 då trädet, till botanisternas stora glädje, hittades grönt och frodigt i Kina).

Form och färg

Det finns i dag ett stort utbud av barrträd i våra handelsträdgårdar.

Det kommer hela tiden också allt fler dvärgarter som man lugnt kan plantera utan att behöva vara rädd för att om några decennier stå med en skuggande gigant på gården.

En del barrträd blir nämligen rejält stora. Titta, till exempel, då ni har vägarna förbi Norra gatan i Mariehamn, på de mäktiga blåsilvriga granarna väster om Hallens parkeringsplats.

Den stora variationen av form och färg på barrträden i butikerna är en annan källa till glädje och inspiration. Dessutom blir det allt vanligare att sälja trädplantor som är formklippta.

Nästan kritvita

Det finns barrträd som växer som klot eller koner utan att man behöver klippa dem. Det finns träd som växer som smala höga pelare och buskar som kryper tätt, tätt längs marken.

Det finns barr som är blå, silverfärgade, gula eller brokiga – det finns till och med barr som är nästan kritvita.

Det finns följaktligen något för alla smakinriktningar och därför all anledning att inte alltid bara välja de vanligaste sorterna som lätt kan kännas lite tråkiga.

Hur stort utbudet egentligen är kan man få ett hum om genom att titta i Zetas katalog som listar hela 236 olika sorter. (Katalogen finns i PDF format på Internet på adressen www.zetas.nu).

Fyrbenta marodörer

Våra egna plantskolor här på Åland brukar vara mycket tillmötesgående med att försöka beställa sådant som inte redan finns i sortimentet.

Zetas ger för övrigt stjärnor åt växter som de anser att är speciellt odlingsvärda och då naturligtvis också åt barrträden. Personligen tycker jag att man inte behöver stirra sig blind på det.

Då jag till exempel i somras skulle ha en tät och vintergrön häck var den vanliga tujan det självklara alternativet. Tujan är tålig, lättskött och snabbväxande. Den är prisvärd och man får utan problem de plantor man behöver här hemma på Åland.

Tujan marknadsförs som en växt som rådjuren inte gillar men det är ett påstående som man skall ta med en nypa salt. I Lemland finns en häck som är prydligt formklippt av de fyrbenta marodörerna, alla de nedersta grenarna är uppätna. Rådjuren är för övrigt också ett stort hot mot Finlands enda vildväxande idegranar som alla finns här på Åland.

Utöver just den här häcken väljer jag barrträd för att få gröna blickfång också på vintern, för att få vindskydd eller för att få struktur och stadga eller lugn i en rabatt.

Jag tycker om att kombinera olika former och jag attraheras av att leka med barr i varierande färger. Krypenar är jag lite extra förtjust iߪ

Just nu bläddrar jag i böckerna och googlar på Internet i jakten efter det som skall bli det största trädet i en ny liten grupp av barrträd. Trots att jag koncentrerar mig på silvriga eller blågröna barr är listan på alternativ lång.

På den finns till exempel den blå kaskadgranen (Abies glauca) och blågranarna i släktet Picea pungens. Där finns den pelarformade tallen Pinus stricta eller fastigiata och den blå hemlocken (Tsuga mertensiana f.argentea).

Det lär bli en hel del bläddrande ännu innan jag bestämmer migߪ

titte.tornroth@nyan.ax

Foto: SEPPO SARKKINEN