Det är lätt att hålla med om att Åland inte skall snylta på andra. Vem vill uppfattas som snyltare? Alltså föreslår Barbro Sundback att Åland skall tacka nej till pengar från riket. Hon vill avlägsna en del av minorna i umgänget över Skiftet. Så långt är allt gott och väl.

Så vad är det Sundback föreslår?

Hon föreslår att beskattningen skall fortsätta som nu, men pengarna överföras direkt tillbaka till Åland utan att gå via rikets budget.

Hon föreslår att Åland och riket avtalar om det belopp Åland skall betala för Ålands andel av de gemensamma kostnaderna.

Hon föreslår att bestämmelserna i självstyrelselagen som säkrar landskapets ekonomi i fall av massarbetslöshet, naturkatastrof eller dylikt bibehålls.

Det sista finns det väl litet att säga om. Men de två första punkterna?

Åland får behålla sina skattepengar.

Det normala i ett land är att de rika landsändarna får avstå litet till förmån för de fattiga eller mindre rika. Men visst kunde man få förståelse för att ett självstyrt Åland får hålla allt sitt så länge Åland inte vill ha mer än det.

Men hur räkna ut vilka skatter som kommer från Åland? De direkta är enkla att se, men hur har man inte under årens lopp diskuterat och grälat om hur stora indirekta skatter som kommer från Åland.

Enligt Sundbacks förslag är det fortfarande riksdagen som bestämmer hur beskattningen ser ut. De som ivrar för att ta över den vill, säger de, anpassa beskattningen till ett avvikande åländskt näringsliv. På så sätt skall Åland klara sig med sina egna pengar.

Enligt landshövding Peter Lindbäcks uträkningar från i höstas levererar Åland i år 80 miljoner euro mindre till riket än vad riket ger ut till och för Åland. Hur skall Åland med 80 miljoner euro mindre i kassan kunna hålla samma standard på servicen som i dag. Det tar Barbro Sundback överhuvudtaget inte upp.

Enligt henne får lagtinget med förslaget fullt ansvar för kostnaderna i budgeten. Men det har lagtinget också i dag. Avser hon möjligen att lagtinget måste ta ansvar för att Åland fungerar med mindre pengar i kassan? Som Sundback själv påpekar så motsvarar summan årets driftskostnader för hela ÅHS, den enskilt största kostnaden i budgeten.

Det är ingen liten summa.

Åland och riket avtalar om vad Åland skall betala.

Det är givet att Åland måste delta i kostnaderna för utrikesförvaltning, sjöfartsstöd, gränsbevakning och annat som staten sköter om. Om Åland inte bidrar med skatter så måste det bli betalning på annat sätt.

Men hur skall parterna kunna enas om vad saker och ting kostar, hur stor andel Åland behöver av respektive förvaltning, hur stor del av sjöfartsstödet som faller på Ålands axlar och så vidare?

Än har vi inte glömt utredningen om pengastömmarna mellan Åland och riket. Den skulle göras på ett par månader, men det tog flera år. Ena sidan ville ha med ett, den andra sidan annat. Det gick inte att enas.

Och hur blir det med försvaret? Det lär finnas många som anser att det demilitariserade Åland inte skall delta i kostnaderna för ett försvar.

Ålänningarna är befriade från värnplikt, vilket är en tillgång i sig, ekonomiskt sett. Och så står det inskrivet att Finland skall försvara Åland om det blir krig. Vilket det inte blir, tror och hoppas vi. Men försvaret finns där, det kostar. Skall Åland inte delta i kostnaderna på minsta sätt?

Sundbacks kompromiss är inte så enkel som den kanske verkar vid en första titt.

Det är inte så länge sedan socialdemokraterna gick ut med att man vill ta över momsbeskattningen. Förslaget är inte helt nytt. Det fördes veterligen fram i Lundbergkommittén av socialdemokraterna och liberalerna.

Idén var att Åland skulle få besluta om momssatserna och i den mån skatterna till staten skulle minska eller öka så skulle klumpsumman i motsvarande mån minska eller öka. Status quo sett ur rikets synvinkel men en möjlighet att stimulera intressanta branscher på Åland.

De flesta ville ha mer då, så det blev ingenting. Nu när vi ser hur svårt det är att komma någonvart med beskattningsbehörigheten så kunde det förslaget också vara värt att fundera på.

För Barbro Sundback har fullkomligt rätt i att diskussionsklimatet inte har varit det bästa på senare tid. Och lika rätt har hon i att övertagen beskattning i sig inte kan vara målet.