Kriget förde den 23-årige karelaren till Åland, kärleken fick honom att stanna.

Och tur var det, för annars hade många ålänningar fått gå på krogen utan kavaj och helsingforsare ätit annat än färsk fisk från Åland.

Det var kriget och en isbrytare som vintern 1941 förde Sulo Rosti till Åland.

– Det var ju det kriget gjorde, folk spreds hit och dit och sen när kriget var slut stannade man ofta kvar.

Den unge karelaren hade dessutom funnit en orsak att stanna kvar på fredens öar efter hemförlovningen 1944 – under de gångna åren på Åland hade han hunnit både träffa kärleken, gifta sig och skaffa de första barnen.

– Vi träffades på dans på Gripen, så där som folk gjorde på den tiden. Det var klart att jag stannade kvar på Åland.

Ålands första fryseri

Under åren som gått har Sulo Rosti hunnit arbeta som både timmerflottare, fiskhandlare, köpman och inköps- och försäljningschef på Ålands andelsslakteri.

Efter en kort tid som timmerflottare blev det jobb som inköps- och försäljningschef på Ålands andelsslakteri, som då fanns i Böndernas hus.

– Jag såg till att kreaturen köptes och slaktades och såldes och sånt. På gatuplanet fanns det butik och nere i källaren fanns Ålands första fryseri, där frös man ner lax för första gången.

Levande fisk

Efter några år fortsatte den före detta underofficeraren som egenföretagare.

– Vi var några kumpaner som slog oss ihop och startade eget. Två båtar med sumpar hade vi och såg till att förse helsingforsarna och andra med inte bara färsk utan faktiskt levande fisk. Tio ton rymdes det i en last.

Det blev mycket fisk på det egna middagsbordet under de åren.

– Vi åt mycket lax, det gjorde vi. Det är bra mat, och gott också.

Parallellt med det egna företaget hade han också agenturen för Huhtamäki och sålde allt från godis till vin.

– Jag köpte in marmelad, konservburkar, godis, bröd, vin och allt möjligt annat och sålde sen vidare till Kesko och Mariehamns parti och sådana.

AB Kläder en slump

Att han så småningom halkade in i klädbranschen säger han själv mest var ett misstag. Eller en slump.

– Det var kompisarna som en dag bara gick och köpte klädaffär av Helge Sölgén och inte kunde jag dra mig ur, dom behövde mig ju, skrattar han.

– Och visst var det roligt. Vi hade allt i klädväg, från rejäla arbetskläder till eleganta frackar. Vi har svidat upp många ålänningar på väg till Helsingfors.

– Och till krogen! Det hände titt som tätt att folk knackade på hemma och behövde en kavaj för kvällens dans på krogen.

Dansade på gatorna

Trettio år blev det i med AB Kläder innan han gick i pension vid 70.

– När man har eget jobbar man ju på så länge man tycker man gör nytta.

Då blev det äntligen lite tid över att ägna sig åt att resa, pyssla i trädgården, njuta av livet på stugan och annat den pensionerade mångsysslaren trivts att fylla sina dagar med.

– Jag tyckte om att dansa medan benen fortfarande bar. Jag minns när vi dansade letkajenkka längs gatorna under en resa med Sundqvists buss, säger han och tittar med ett leende på hustrun.

Innehållet i sina minnens tjocka bok har han inget att anmärka på.

– Man har gjort så gott man kunnat och jag tycker väl jag lyckats något så när. Jag har haft ett bra liv.

LINA ANTMAN

lina.antman@nyan.ax