Platsen där klippan rasade i vattnet är bråddjup, med omkring sex meters vattendjup. Det var ett stycke ur klevens södra klippa som hade frostsprängts och kanat ut ett tjugotal meter från brottet, så toppen av klippan blev det enda som stack upp över vattenytan efter bergraset.

Förmodligen sjönk klippblocket ner flera meter i bottenleran samtidigt som det gled ut i viken. Händelsen hade inträffat under natten. Spår av jättevågor syntes inte till.

Försvunnit

På den tiden fanns ingen bilväg ut till släktens sommarstugor. Skulle man dit eller därifrån åkte man båt ett par sjömil längs den inre viken med lågt sluttande, gröna stränder mot norr, och de branta bergen mot söder.

En vintermorgon under jullovet, när jag skulle åka från stugan, såg jag - efter ett hastigt ögonkast mot Falkklev - att klippan hade rasat ut i viken och försvunnit så när som på toppen. Den stack upp sin mossiga nästipp mot såret i berget strax väster om klevens nålsöga.

Det är en trång passage under ett stort flyttblock, som kilat fast sig mellan klevens branter högt över strandklevets avlövade hängbjörkar, som man kan se ljuset glimma till genom berget i när man passerar nålsögat med en snabb båt.

Falkens bo

En sådan glimt på vägen längs det branta, mörka berget är ett välkommet inslag under resorna. Jag tittade efter glimten men fick se såret efter bergraset i stället för någon glimt från kleven där falken brukade bygga bo enligt vikens inbyggare och därför kallades Falkklev av dem.

Eftersom jag hade kameran med mig plåtade jag spåren av nattens drama innan jag fortsatte.

Lika stort

Fotona lades in i ett fotoalbum och glömdes sedan bort. Nu när det tragiska bergraset i Norge, Ålesund, inträffade kom jag att tänka på mina foton. Raset i Ålesund har en raskropp av jämförbar storlek med den i Saltvik, över tusen ton berg, och rasmassan har förflyttats ungefär lika mycket ut från såret i berget på båda ställena, ett trettiotal meter.

Utöver det har också båda bergrasen brett ut sig mest nertill. Den del som tryckts in i källaren på det norska huset motsvaras av klippans bas som tryckt ner i leran i Långbergsöda vik. Det är där raset brett ut sig mest, högre upp ligger raskroppen närmare såret i bergsbranten.

Också här

När det gick upp för mig att likheten var slående mellan de omtalade rasen kom jag att tänka på att det nog kunde vara fler ålänningar som hade intresse av att känna till att sådana ras som det tragiska i Norge också kan inträffa på stillsamma och stadiga Åland.

Det gäller att inte bygga sin sjöbod eller sitt båthus på en helt tokig plats, eller hur?

KRISTER SUNDBÄCK