Det mullrar av stora tradare runt omkring kontorshuset på Transmar i Mariehamn Norrböle. Men här inne i vd-rummet märks en fläkt av den finare världen. Oljemålningen med skärgårdsmotiv är vacker, bokverket Finlands lag lutar mot väggen, skrivbordet stort och flott och fyllt av det som han själv kallar ett ”skapande kaos”.

Kjell Clemes är på mammas gata. Här har han tillbringat så gott som varenda yrkesverksam dag i sitt liv, från 1968 då han hoppade in som sommarvikarie till vd-rummet som han besitter med den pondus som anstår en karl som varit vd sedan 1976.

– Nej, det är inte ett dugg tradigt, intygar han.

För pigg

Han gör ett mycket livfullt intryck. Pratar fort och gärna och gestikulerar med halva kroppen. Han visar med armarna hur bilarna far hit och dit i Norden och hur de tidigare trafikerade längre ut i Europa. Då flaxar händer och armar ännu längre ut.

– Jag arbetade med logistik långt innan ordet var uppfunnet, skrattar han och säger i nästa andetag att han känner sig för pigg för att gå i pension.

Det får vänta ett par tre år.

Född hemma

Han är faktiskt född i hemmet, i bostaden i Geta andelshandel där pappa Frank och mamma Stina var verksamma.

– Det fanns inte ens el i Geta när de flyttade dit 1946, det betraktades nog då som lite bakom.

Men snart blev det andra tider. Lillasyster Marina föddes. Den gamla butiken revs och en ny byggdes upp på samma plats, 1952, och som 11-åring började Kjell bo i stan i veckorna för att bara fara med buss hem på lördagseftermiddagarna.

Det var redan som 11-åring som han i klassrummet träffade den blivande frun Sylvia. Hon säger sig minnas första mötet, inte han.

När han var 16 år lämnade familjen Geta då fadern i stället började vid Varmans i stan.

Sommarjobb

Det var farfar John Karlsson som bytte namn till Clemes. Släkten bytte gemensamt 1954.

Efter studenten följde studier i ekonomi och juridik vid Åbo Akademi. Han erbjöds sommarjobb på Transmars kontor. Och på den vägen är det. Med undantag för 11 månader vid landskapets finansavdelning 1973 har han tillbringat hela sitt yrkesliv vid ett och samma företag.

Bröllopet stod 1973.

Samma år började han på Transmar som försäljningschef och tre år senare var han vd.

– Jag arbetade tätt tillsammans med den förre vd:n, och senare styrelseordföranden Ingmar ”Strandin” Jansson, under många många år fram till hans död 2001.

Första lasten

Det var Martin Isaksson som en gång kläckte namnet Transmar – från latinets trans mare ”över havet”. På Ålandsbanken hade man insett att färjtrafiken skapade nya transportsätt. Skutornas tid var förbi. Det var lastbilar på färjorna som var det nya.

– Den allra första bilen gick 1961 till Helsingfors med lök och gurka och på tillbakavägen fanns antagligen en hel del Fazers choklad i lasten. Verksamheten har gått upp och ner genom decennierna. På 70-talet for det snabbt i väg och vi var med om att grunda Chipsen. Med åländska mått mätt är vi ett stort företag, men internationellt sett är vi däremot riktigt små.

Trivs

Transmars hela koncern, med Ålands renhållning och Budbil, har 170 anställda, 100 fordon och 300 olika transportenheter, typ släpvagnar. Omsättningen ligger på drygt 20 miljoner euro om året.

– Ingen dag är den andra lik. Varje dag bjuder på nya utmaningar, summerar Kjell Clemes. Jag hade turen att hamna på rätt jobb från start. Jag trivs med jobbet, jag trivs med mig själv, jag trivs med människor.

kiki@nyan.ax