Det är lätt att känna sig avspänd och behaglig i storköket hemma hos Maggie Holmberg på Westergårds just söder om Mariehamn. Här råder en lantlig idyll, ett stenkast från dammiga gator. Här blommar äppelträden och skira spetsgardiner inramar de vackra fönstren.

Maggie är som vanligt naturligt chosefri och rakt på sak. Man mår bra i hennes sällskap. Här i den vackra miljön är det lätt att trivas.

Bårtäcke

I verkstaden visar hon sitt nuvarande projekt. Hon väver tillsammans med Inga Snellman från Geta ett bårtäcke åt Mariehamns församling. Det blir det alla första för hela Åland.

Ett bårtäcke läggs över en kista vid jordfästningen. Detta görs ofta vid kremeringar. Kistan behöver inte i sådana fall bestå att kraftigt träslag och den behöver inte heller kosta tusentals euro. En enklare kista sparar både miljön och stora belopp reda pengar.

Samma täcke lånas ut gång efter gång. Det anses av många att det är en vacker gest att få ligga under samma bårtäcke som andra personer, det blir ett slags likhet inför döden.

Vackraste

Täcket är fylligt blått i ena kanten och tonar ut till ljusare blått. Väven är i princip färdig, nu ska ändar fästas och en nederkant vävas till.

– Jag tror att det här är det vackraste jag någonsin gjort, säger Maggie nöjt och stryker med handen över den glansiga ytan.

Till allhelgona i höst ska bårtäcket invigas.

Altartavla i guld

Maggie är sedan år 2000 anställd på deltid som textilansvarig vid Mariehamns församling.

– Jag har lärt mig den hårda vägen att få bort svåra vinfläckar på mässhakar, konstaterar hon.

Hon har också förfärdigat ett nytt antependium, alltså altarduk, inrett församlingens stadsgård Villa Carita och ombesörjt renovering av kristallkronorna i församlingshemmet. Det är Maggie vi ska tacka för att Bruno Tuukkanens altartavla i S:t Görans kyrka efter renoveringen glänser starkt av guld. Tidigare var ett dämpande mörkt kors ritat på varje bit i mosaiken, tavlan ansågs vara för ”skrikig” när den kom på plats 1961.

Hon har tidigare också vävt och sytt en biskopskåpa och mitra, alltså huvudbonad, till biskop Erik Vikström.

Svårfångad identitet

Maggie har en släkt som förpliktigar. Morfars far var Ålands tidningskung Julius Sundblom.

– Man ska väl vara lite mer åländsk än andra, men jag måste säga att jag har lite svårt att hitta den åländska identiteten. Vari består den egentligen?

Mormor och morfar var Dordi och Torvald Sundblom, mamma och pappa var Brita och Wales Pettersson.

Westergårds har gått i arv på kvinnosidan.

Söndagen vilodag

Det låter som om Maggie har mycket på gång. Men hon måste ta det lugnt.

– Allt blev för mycket för mig på 1990-talet. Jag fick diagnosen utbränd och låg på soffan i fyra år. Allt måste jag göra i slowmotion.

När utbrändheten slår till tror hon inte det hjälper med ett par månaders ledighet. Mer vila måste till för att återfå krafterna.

– Numera måste jag välja bort saker och ting. Också sådant som är roligt. Och jag inser att jag inte kan ha koll på allting.

Återupprätta vilodagen

På flera plan poängterar Maggie vikten av att koppla av i vår tid.

– Låt söndagen vara vilodag, säger hon. Alla behöver sätta sig ner och bara ta det lugnt på söndagarna. Och varje kväll måste man få varva ner och kunna tänka igenom dagen.

Hemslöjdsskolan

Maggie utbildade sig till frisör, träffade Böge från Borgå, som läste till maskinmästare i Mariehamn, gifte sig och flyttade till Borgå. Det var 1967.

Efter fem år flyttade familjen till Ingå och efter ytterligare fem år hem till Westergårds.

Ett par år tog det att grundrenovera alltihop. På den tiden jobbade Böge fortfarande på sjön, så Maggie hade sysselsättning.

Emelies vävbod

När Böge ”flöt i land”, som Maggie uttrycker det, beslöt hon att det var hennes tur. Hon började i hemslöjdsskolan 1981. Vävt hade hon gjort tidigare, men hon ville lära sig teorin.

Det var så Emelies vävbod kom till.

— Jag hade tänkt mig ett ställe dit folk kommer och väver, men det utvecklades allt mer till butik och café.

Butiken drev hon i ett tiotal år. Det var då hon kände att orken sinade. Hon gjorde sig av med butiken och anmälde sig till en specialutbildning i kyrkotextilier i Borgå.

Handens arbete

Maggies nästa projekt är en vit mässhake. Hon har gått en kurs i medeltida guldbroderier.

– Åh, det är så vackert och så pilligt!

Vi resonerar lite kring kvinnors intresse för handarbete. Nästan alla kvinnor över 50 år handarbetar på något sätt.

– Jag tror vi kvinnor vill göra något bestående, funderar hon. Vi har dagarna fulla med maten, ”byke och stryke”. Inget av det syns. Det bara måste göras. En vackert broderad duk blir något som består. Och så är det bra avkoppling att ha något för händerna.

TEXT & BILD

kiki@nyan.ax