Kanske ristaren var någon som bodde på Tellholm? Kanske en fiskare som bara klottrade sina sirliga initialer i berget för att bevara sitt namn långt efter det att han lämnat jordelivet? Eller var det två personer från Hammarland som bara satt där på sin favoritplats och såg solen sjunka bakom Borgökammen?

– Det finns gott om olika typer av ristningar dokumenterade från hela Åland, säger överantikvarie Marita Karlsson vid Ålands museum. Och att man satt sina initialer på berget är inte ovanligt.

Hon tror att ristningen på Tellholmsklippan gjordes tidigast på 1800-talet.

– Men det kan också vara av betydligt senare datum. Vi har namnristningar belagda som är gjorda så sent som på 1940-talet.

Vad tror du att det står?

– Det är sannolikt initialerna för en person, kanske en fiskare, som hörde till just den här platsen, säger hon och tycker sig se de stora bokstäverna M, W och S. Men sen blir jag lite osäker på den sista snirkliga delen. Kanske det också är en bokstav?

Punkterna mellan bokstäverna tyder på att den tolkningen kan vara den riktiga. Då har vi att göra med fyra bokstäver. Kanske är den sista ett L.

Men om det är en person med tre förnamn och ett efternamn eller om det är två personer med initialerna MW och SL är inte gott att veta. Kanske satt en han och en hon på klippan och såg varandra djupt i ögonen?.

Gissningen att det kan ha varit en fiskare i farten är inte helt fel. En bit från platsen finns stenrester som visar att någon har bedrivit fiske just här.

Hittades av en slump

Men så kan ju fantasin rusa iväg med en. Tänk om det i stället är en ristning av någon av de svenska soldater som den 17 mars 1809 satte eld på de sju transportfartyg och två kanonslupar som satt fast i Marsundsisen. Detta för att de inte skulle falla i ryssarnas händer. Efter väl förrättat värv flydde svenskarna över isen till Eckerösidan.

– Av vraken är det bara det utanför Tellholm som vi hittat, berättar Marcus Lindholm, antikvarie i marinarkeologi vid Museibyrån. Det ursprungligen 18 meter långa transportfartyget döptes till ”Porslinsvraket” och var bestyckat med fyra stycken trepundiga nickar.

Det hittades av en slump 1967.

– Då bärgades en av kanonerna men den vittrade bokstavligen sönder framför våra ögon. Uppenbarligen var fartyget lastat med officersbagage för bland fynden fanns brännvin och en del kinesiskt porslin, något som gav vraket dess namn.

En modell av ”Porslinsvraket” kan för övrigt ses på museets sommarutställning ”Vi blefvo ryssar”.

Men förresten, är det någon som sett en liknande ristning som den som finns på Tellholm?

Tipsa Nya Åland.

TEXT OCH FOTO:

STIG LARSÉN