Vicetalman Gunnar Jansson, liberal röstmagnet vid senaste val, vägrar uppge om han har betalat sin avgift till MISE för avfallshantering. Enligt domstolsutslag ska han och andra betala avgift, också enligt minister Katrin Sjögren (också liberal), politiskt ansvarig för övervakande myndighet för renhållningen i landskapet som gav det svaret på en fråga från undertecknad härom sistens. Detta oavsett vad man anser om avgiftens utformning, t.ex. det orimliga i att avgiften är lika för alla oavsett sopmängd. Hursomhelst så vill inte vicetalmannen berätta huruvida han följer lagen, huruvida han agerar ”under lagarna” eller ovan dessa. Ska han verkligen slippa undan med det svaret? Om man tittar tillbaka hur principerna tidigare har varit när det gäller att granska politikers förehavanden ter sig detta lite märkligt. Om man är offentlig person får man lov att finna sig i att granskas, det ligger i allmänhetens intresse att veta också när det gäller vad man sysslar med privat. Det är stor skillnad på detta synsätt i Finland och Sverige och skillnaderna var aktualiserade och diskuterade i samband med Finlands utrikesminister Kanervas avgång på grund av sms-affären, bl.a. i en krönika av professor Djupsund. Kanervas sms var också något som enligt statsminister Vanhanen först ansågs vara en ”privatsak”. Det fick han äta upp. Gunnar Jansson verkar också ha den gamla finska, från kalla krigets tider härstammmande, synen på hur politiker och offentliga personer skall granskas, eller rättare sagt; inte granskas. Ska han slippa undan med det? Det verkar så. Om inte någon journalist ser till att han får äta upp det. Danne Sundman Det skall han inte. Red.
|