Genom åren har några olika slags grupper av mess utkristalliserat sig.

För det första har vi de arga messen. De som skickas för att messaren är upprörd över något som hänt eller något Nyan skrivit. Tack vare de arga messen för läsarna veta vilka händelser som upprör och skapar debatt och de kan enkelt själv delta i debatten. De arga messen är egentligen de mest avslöjande och de mest intressanta.

Tröskeln kan vara hög för att skriva en insändare. Det kanske känns som om man måste kunna stava och formulera sig till fulländning, eller diskutera något riktigt stort och allvarligt, innan man vågar skriva en längre text. Men mess har ingen tröskel alls, det är bara att knappa in meddelandet och skicka det, anonymt och bra.

Problemen med messen är just avsaknaden av tröskel. Den personliga censuren och eftertanken finns inte alltid, därför måste redaktionen istället ta ett större ansvar. Ibland misslyckas vi och sårande eller för elaka mess slinker igenom.

Det kan också vara svårt att veta vilka mess som sårar, vi kan ju inte veta vem de är riktade till och om det finns hemliga meddelanden i texten som vi inte ser. Så förutom att vi inte publicerar mess som namnger och sårar personer, publicerar Nyan inte heller mess vi inte förstår.

Den andra kategorin mess är efterlysningar. Efterlysningarna kan handla om allt från bortsprungen katt i Godby till snygga tjejen i glasskiosken. Ibland blir det rena följetången och som läsare undrar man förstås om de någonsin fick till de, de som efterlyste snyggingen och frågade om en dejt. Är messa Nyan ett effektivt sätt att träffas på?

Den tredje och sista kategorin är messen som kommenterar andra mess. Där har tidningen inte startat debatten, diskussionerna lever ett helt eget liv. Signaturen ”Maiju” som för ett tag sedan tog upp bristen på service på finska på Åland visste exakt var den ömma tån sitter om man vill skapa debatt.

Oberoende om Maiju finns och är arg på riktigt eller om någon vill provocera är debatten som tagit fart efter messet en fröjd för en messpalt. Många har haft en åsikt och uttryckt den, osorterat och välformulerat om vartannat.

Nya Åland, har till skillnad från tidningen Åland, valt att inte kommentera messen redaktionellt. Debatten blir friare och fler har möjlighet att komma till tals om ingen självutnämnd expertkommentator stryper debatterna genom att själv svara på messen.

Däremot rättar vi de grövsta stavfelen och korrigerar en del obegripligheter som inträffar då messpråket blir för messaktigt. Också äldre personer, som inte är födda med mobiltelefon i hand, skall förstå vad som skrivs. Korrigeringarna görs på gott och ont, det kan också vara bra att det särskilda språk som håller på att utvecklas i messen syns och sprids. Det säger något om den tid vi lever i, med smileys och allt.

Messpalten som bäst är praktiserande demokrati, där alla får komma till tals om allt. Åsikter skall inte bara ledarskribenter ha möjlighet att uttrycka så att alla kan läsa dem.