Det är en uppfriskande upplevelse att intervjua läraren och läkaren med mera Britt-Louise Theglander från Stockholm inför hennes föreläsning för allmänheten i kväll klockan 18.30 i Ålands lyceums hörsal.

Eller intervjua för resten, hon talar energiskt om ett ämne som man märker att hon brinner för – barns rätt att vara barn i ett samhälle som allt mera och allt snabbare fjärmas från det goda livet.

Uppfriskande är hon därför att de kritiska rösterna blir allt sällsyntare. Hon är en av få som fortfarande orkar försvara barnet och lägga ansvaret där det hör hemma, alltså på vuxenvärlden.

Vuxnas ansvar

Rättare sagt på västvärldens vuxna.

– Jag har arbetat med och för barn i 36 år som lärare, utbildare, läromedelsförfattare och skolledare, jag har på vägen utbildat mig till läkare för att bättre förstå pedagogikens villkor och jag har byggt skolor i Afrika där jag har ett barnhem. Ibland när jag sitter med mina barn i Afrika tänker jag: Vad sjutton håller vi på med hemma?

I Afrika har man många problem, säger hon, men inte med att se skillnaden på barns och vuxnas roller.

– Där vet barn vad de kan förvänta sig av vuxna och vuxna vet vilken roll barnen har, i motsats till hur det är hos oss där vuxna inte vill vara vuxna utan hellre vill vara kompisar med sina barn och där barn inte tillåts att vara barn utan förutsätts vara halvvuxna i tidiga år. Allt är ju en enda röra, och vem är det som ger barnen de signalerna? Jo, vi vuxna som inte tar vårt ansvar.

Arg inombords

”Jag är väldigt arg inombords i dag”, avslöjar hon.

– Vi vuxna skyller hela tiden ifrån oss på barnen. Ta det här med stringtrosor som säljs på klädkedjornas barnavdelningar. Då skyller vi på klädkedjorna, men det är fel. Konsumenterna har makten, och om inte föräldrarna köpte stringtrosorna till sina barn så skulle de inte finnas till försäljning.

Likadant är det när barn strular eller är våldsamma och när tonåringar dricker eller missbrukar droger, säger hon.

– Då slår vuxenvärlden ifrån sig och lägger ansvaret på barnet eller tonåringen. I stället är det vuxenvärlden som har svikit. Vi projicerar problemen på den enskilda individen trots att det egentligen inte är där problemet sitter. Vi måste gå tillbaka till oss själva och se hur dt hela har börjat och vilka modeller vi varit för våra barn.

Provocerar

Hon vet att hon provocerar många med det hon säger under föreläsningsrubriken ”Vi får de barn och ungdomar vi förtjänar”.

– Därför brukar jag säga att jag ibland väntar mig ruttna ägg!

Dagens tekniksamhälle har uppstått så snabbt att varken vuxna eller barn har haft en chans att hänga med – vi människor befinner oss fortfarande på ungefär samma utvecklingsstadium som på stenåldern.

Därför drabbas också många, både vuxna och tonåringar, av utmattningssjukdomar. Den nya tekniken väller över oss och vi tror att vi måste ha allt.

– Alla bejakar allt. Ingen ifrågasätter, vi bara sväljer. Och om vi sållar så utsätts vi för omvärldens spe och nesa. I grunden tror jag, helt ovetenskapligt, att vi har skapat ett samhälle där lycka är samma som konsumtion, det vill säga materiella ting.

Vi glömmer att stresskydda oss, säger hon, och barnen dras med i hetsen eftersom vuxenvärlden är mallen.

– Också barn tål en hel del om det bara ges utrymme för återhämtning. Tyvärr är det inte så i dag.

Trenden är att barn ska lära sig läsa och räkna i allt lägre ålder och datorerna drar in på dagis. Britt-Louise Theglander säger som många före henne – detta är inte önskvärt.

– Det är bättre att låta nyfikenheten och förväntan inför till exempel läsningen byggas upp.

Tid att leka

I stället ska barn få tid att leka – det bästa sättet att träna sig i att bli stor. I leken kan barnet vara allt, allt är möjligt, barn leker på sina egna villkor och inte, som med dataspel, något som förarbetats av vuxna.

– Redan för några år sedan märkte jag att många barn inte kan hitta på något att göra när de fick möjlighet att leka fritt i skogen. Kreativiteten och lusten att utforska fanns inte på samma sätt som förr. För ett samhälle är det en katastrof i längden – hur ska vi upprätthålla välfärden om de styrande inte kan vara påhittiga och nyskapande?

Föreläsningen ordnas av landskapets skolbyrå och Power Club på Åland.

annika.orre@nyan.ax