Från Kapellskär till Knivsta är körtiden exakt en timme. Då har du hållit begränsningarna helt laglydigt. Mellan Jomala och Knivsta blir restiden alltså sammantaget runt tre timmar och tio minuter. Vi ålänningar som har släkt eller vänner i Knivsta svänger inte av norrut när vi kommer fram till E4:an på lördags förmiddagarna utan fortsätter rakt fram under bron. Det brukar ligga ett pärlband av bilar från m/s Rosella västerut på mornarna. Kvart över nio kör de av båten i Kapellskär. Småningom viker en del söderut mot Arlanda. I Knivsta är man framme kvart över tio. De som fortsätter möts när de klivet av bilarna på Ikeas parkering i Uppsala tjugo minuter senare. I Knivsta heter leksaksbutiken ”Glada grodan”, pysselaffären har namnet ”Flitiga fingrar” och den stora och enda matbutiken är ”Ica Kniven”. Ska du gå ut och äta du hamnar du på ”Grekens” (jättegod mat), ”Thai Orchid” på torget (också gott, men lite dyrt) eller på något av de andra matställena som nysvenskar äger. ”Ängby krog” är helt okey. Men varifrån kommer innehavarna? Kosovo? Och så finns förstås Mojjen, korvkiosken. Det som mest skiljer Knivsta från Åland är inslaget av inflyttare från hela världen. Statistiken talar sitt tydliga språk. Se faktarutan. Både när det gäller mat och annat så märks detta nytänkande i samhället. Också i gatubilden märks invandrarna självklart. Det är mörkhyade och kvinnor i sjalar. Men ändå kommer de flesta faktiskt från Finland. Hemkommen till Åland igen kan man tycka att gatubilden känns lite väl mycket 60-tal. En annan sak som skiljer Knivsta och Åland åt är medierna. I Knivsta finns ett par annonsblad. Och Knivstabygden, en avläggare som utges av Upsala Nya Tidning en gång i veckan. På Åland finns två dagstidningar, radio, tv. Med mera. Vad betyder detta? Ett exempel: En natt cirklade en helikopter ovanför ett hus i centrala Knivsta. Självklart undrade folk vad som var på gång. Först följande vecka fick man svar genom en liten tackannons i ett av annonsbladen: ”Tack alla ni som med hjälp av bland annat helikopter var med och sökte efter vår Nils Nilsson, som gammal och förvirrad gick vilse i torsdags. Lisa Nilsson” (Namnen är påhittade.) En sådan händelse skulle blivit förstasidesstoff hos oss. Men ibland kan man undra; hur mycket information – och hur många nyheter – om sin hembygd behöver man egentligen? Ett bedrägeriförsök i mångmiljonklassen mot Swedbanks bankkontor i Knivsta bidrog till att orten var i var mans mun för ett år sedan. Sju män greps. Männen hade tagit sig in i banken redan på sommaren och då monterat en fjärrstyrningsutrustning under ett av banktjänstemännens bord. I januari i fjol upptäckte den bankanställde att muspekaren på hans dataskärm rörde på sig av sig själv. Genom att rycka loss sladden stoppades den tilltänkta överföringen i allra sista stund. Annars – tja. Det mesta är väl som vanligt. Precis som hemma. Text & foto KIKI ALBERIUS-FORSMAN kiki@nyan.ax
|