Claes Andersson är född 1937. Han har vid det här laget skrivit 22 diktsamlingar och fem prosaböcker. År 2006 utkom skrivguiden Har du sett öknen blomma samt romanen ”Saltomortal”. I mars besöker Claes Andersson Mariehamns litteraturdagar.

Väjer inte

Lust är till det yttre en ljus, nästan skir, bok. Omslaget pryds av en närbild på en utslagen tulpan i en vårgrön nyans. Men några sidor in i boken möter kapitelrubriken ”Svart bok 1”, och man förstår att det alls inte är en skir och ljus bok man håller i händerna. Därmed inte sagt att boken är svår eller tung; men i sina dikter plöjer Claes Andersson rakt igenom det som är vår tillvaro och verklighet. Han väjer inte för det komplicerade och paradoxala, i förhållande till det enkla: att vi alla ska dö, framstår ändå komplikationerna som uthärdliga, ja till och med önskvärda.

Claes Andersson har ett flödigt men samtidigt enkelt språk. I vissa av sina dikter påminner han om Wislawa Szymborska; till synes oskyldiga uttalanden ställs mot varandra och plötsligt uppstår en rörelse; nya betydelser liksom skruvar sej in i läsaren som blir tvungen att ta förhålla sej till frågor man aldrig tänkt på att ställa sej själv.

Förgängligt

Poeten Claes Andersson vandrar som en människa bland människor, och talar ett världsligt språk med oss alla. Melankoliska språklekar öppnar upp till brännande frågor om livet, döden, människovärdet. Och vemodet är genomgående; till och med språket är förgängligt.

Allt, allt är förgängligt. Det gäller att vårda den lust man känner trots det.

Somliga människor är det svårt att låta bli att älska

Den som tror sig älska alla älskar ingen

CARINA KARLSSON