Tyck till om eNyan
<< Tillbaka till sida 22 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan
Konsert en chock för många

Kommentar till Nina Fellmans ledare i Nya Åland tisdagen den 10.3

Musikinstitutets lärare hade jobbat hårt med programmet vid vårmottagningen på Alandica förra lördagen och därför var jag mycket förvånad över att läsa Fellmans ’recension’, där hon helt kallt underkände vår artistiska kompetens.

Jag började fundera på orsakerna till detta oväntade påhopp och kom fram till följande:

Fellman är som många andra ett offer för det sätt vi är vana att uppleva musik dagligen. Nu snackar jag inte om klassiskt kontra pop, men då vi ser på Idols och melodifestivalen är vi vana att artisten äntrar scenen i ett rökmoln, bakgrunden är en stjärnhimmel och ljusshowen är imponerande. Bildvinkeln ska helst bytas var tredje sekund, annars byter vi kanal.

Då vi går på konsert vill vi helst ha med så mycket som möjligt av detta vi är vana vid, trots att vi tyvärr inte får se Robert Wells i närbild. Att det är elektroniskt förstärkt är ju en självklarhet, vi lever ju på 2000-talet!

En konsert utan scenshow och artificiellt eko blir faktiskt en chock för väldigt många.

Ändå så tycker jag vi ska värna om vår rätt att både framföra och höra musik helt naturellt och oförvrängt, varför inte en ensam akustisk gitarr eller ett piano. Och varför ska vi inte få göra detta i en stor sal och inför en stor publik, och låta dem spetsa öronen och återupptäcka en dynamik som en volymknapp inte kan ersätta. De flesta var ju faktiskt nyfikna på akustiken i Alandica!

Jag hoppas att Alandica inte enbart kommer att hysa mastodontproduktioner som knappt ryms på scenen eller megastjärnor vilkas rekvisita inte ryms på scenen.

Jag hoppas att folk inser att en kammarensemble eller liten kör kan ge samma musikaliska upplevelse och jag hoppas att sådana grupper – både från Åland och utifrån – inte drar sig för att fylla Alandica med intensiv musik av god kvalitet. Att vi i detta sammanhang inte heller glömmer amatörerna ser jag som en självklarhet, de har alltid varit en viktig del av det åländska musiklivet.

Stephan Kemetter

Violinlärare,

Ålands musikinstitut


Förstora bilden >
Publik i Alandica. ”Ändå så tycker jag vi ska värna om vår rätt att både framföra och höra musik helt naturellt och oförvrängt, varför inte en ensam akustisk gitarr eller ett piano. Och varför ska vi inte få göra detta i en stor sal och inför en stor publik…” skriver insändarskribenten. Foto: JONAS EDSVIK

<< Tillbaka till sida 22 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan