Historien om Safira är fiktiv och finns alltså inte om man inte vill. Parallellhistorien om den modiga Setara och Lima samt tvålfagre Rafi är däremot sann från början till slut och även om tävlingen är över så har dess efterdyningar i skrivande stund bara börjat rulla in.

Tidig morgon i Afghanistan. Safira är femton år gammal och går i en flickskola i en förort till Kabul. Hon väcks denna morgon av att hennes tre år äldre bror Ihram ruskar henne omilt. Safira får snabbt på sig sin heltäckande jibab och sveper slutligen en svart hijab runt huvudet samtidigt som hon får syn på sin mor som står i dörröppningen. Modern vrider sina händer och vänder ner blicken.

Utanför det lilla stenhuset står familjens rostiga Peugeot på tomgång med fadern som heter Azimullah bakom ratten. Han stirrar stumt ut genom vindrutan medan Safira knuffas in i baksätet. Dörren slår igen med en smäll samtidigt som fadern tittar hastigt i backspegeln. Han släpper snabbt upp kopplingen och med gruset sprutande om bakhjulen kör han med hög fart mot ett närbeläget stenbrott där ett tiotal män redan mött upp.

I baksätet kastar sig Safira runt i vild förtvivlan tills hennes bror trycker ner hennes huvud mot sätet.

I en annan stad. 21 år gamla Setara väcks och klär sig hastigt. Hon rafsar åt sig sina få ägodelar och hoppar in i den bil som skall föra henne ut ur Herat. För Setara är en förbrytare i mångas ögon, och nyligen vräkt från sin lägenhet. Bespottad och behängd med dödshot är Setara samtidigt en hjältinna vars namn försiktigt viskas bak tusen traditionella burkas av tusen trotsiga tonårsflickor.

För Setara dansade! Med öppen scarf och utan lov. Så där ligger nu Setara och trycker i baksätet med scarfen ordentligt lindad runt ansiktet den här gången. Husen susar förbi när hon försiktigt kikar upp över dörrkanten och ser sin hemstad försvinna.

Afghan Star. Yttervärlden tränger sig på, så även i steniga Afghanistan och en uppkäftig lokal TV-station – ToloTV – har vågat sig på något så radikalt som att ordna en talangtävlig i sång och musik. Sådan olydnad skulle varit otänkbar med Mujahiddeen vid rodret och tyngd av Talibaners ok riskerades dödsstraff för den som så mycket som sneglade åt en tamburin.

I alla tider har de som gått revolutionens ärende mötts av de etablerades motstånd. Och aldrig har väl motståndet slagit ifrån sig mer än det Gamla Gardet i Afghanistan. Så trots den knoppande modernisering som kanske kan skönjas i ToloTVs utsändningar är visor och musik fortfarande lagstridiga. Tävlingen är illa nog men dessa kvinnor som täcktes ställa upp – det var för mycket. Att sedan Setara – medan hon sjöng – dessutom dristade sig att trotsigt rista sina tusenåriga fjättrar och våga sig på några trevande danssteg gjorde att det Gamla Gardet fick skäggen i vrångstrupen!

Efter det blev det ord och inga visor. Så Setara flyr. Dödsmärkt. Stor är skräcken i Afghanistan … för kvinnan och hennes sexuella makt.

Uttagning. Tusentals unga män ställde upp i Afghan Star – samt tre kvinnor. Dom fick det inte lätt. Setara vräktes som vi tidigare hört och fick fly genom ett veritabelt regn av dödshot.

Och Lima 25 år från Kandahar… för att överhuvudtaget kunna öva inför tävlingen får hon nattetid instrument insmugglade genom sovrumsfönstret av sin musiklärare. Hennes familj är mycket fattig och tanken på prispengarna får Lima att ta risker.

Hon når slutligen en tredje plats i tävlingen och vinner motsvarande 2.000 dollar samt ett skivkontrakt i ett land där snittlönen ligger på hundra dollar i månaden. Tävlingen kom dock att vinnas av Rafi – en vacker ung man som gick hem hos de som röstade med hjärtat istället för hjärnan. Röstandet var revolutionerande i sig själv. I ett land där kvinnor normalt inte har rösträtt var de under en kväll plötsligt jämställda med männen. En stor tanke.

Setaras ”olydnad” fick henne att falla ifrån tidigare i tävlingen men gjorde att hon fick mer publicitet än vinnaren, även globalt. Det var – för kvinnans situation i Afghanistan – kanske värt uppoffringen.

Pappa? Safira står mitt i stenbrottet och ser vädjande på sin pappa som kliver fram med en stor sten i näven. Azimulah måttar och slänger sin sten med våldsam kraft. Den missar och slår i bergväggen bakom Safira så flisorna yr.

De andra männen tittar uppmärksamt på Azimullah som med några irriterade handrörelser beordrar Safira att plocka upp stenen och hämta den till honom. Med böjt huvud gör hon som beordrats och männen nickar inbördes och flinar med dåliga tänder – de har nu nått de självrättfärdigades stadium som jagar på män att uppträda i en irrationell frenesi som inte skiljer sig från slaktarna i Sobibor eller annat gudlöst avskum. Safira går tillbaka till sin plats och vänder sig just som faderns sten träffar henne rakt i ansiktet med fruktansvärd kraft!

Ett barns ansikte. Ett ansikte som smekts av en gråtande mor för bara en timme sedan. Ett ansikte som fadern alltid sagt är så likt hans egen mors. Stenen förvandlar Safinas vackra drag till en blodig massa av krossade kinder och avslagna tänder.

Hon vacklar stumt i chockad förvåning samtidigt som ett tiotal andra stenar finner sina mål. Safira sjunker ihop på knä medan hennes bror Ihram pladdrar i falsett och skyller sina dåliga träffar på solens bländande strålar.

Några tänder cigaretter. Andra spottar i hennes riktning eller kliar sig tankspritt. Safiras kropp rycker i spasmer och faller över till vänster. Hennes jibab döljer de många såren men marken under henne färgas långsamt röd. Hennes far går slutligen fram och sparkar på den lilla toviga byltet men Safira är äntligen inte där längre.