Lotta, som bor i en åländsk kommun, heter egentligen något annat. Hon omhändertogs av de sociala myndigheterna redan som sexåring och växte upp i ett fosterhem på Åland.

När hon var 12 dog hennes pappa. Hon bodde fortsättningsvis i fosterhemmet eftersom hennes biologiska mamma vid den tiden inte kunde ta hand om henne.

Hon har hela tiden – som andra barn som förlorat en förälder – fått så kallad barnpension från FPA, drygt 3.000 euro per år. Pengarna betalas ut när barnet fyller 18.

Fått en liten del

Men när hon nyligen började reda ut hur mycket pengar som fanns på hennes pensionskonto fick hon en chock. Mindre än 100 euro per månad har satts in medan socialnämnden har tagit största delen som delbetalning för Lottas vård och uppehälle. Några tiotal euro har satts in månatligen på ett fickpengskonto.

Lotta, som bor hos sin mamma sedan en tid tillbaka, visste ingenting om beslutet att ta av hennes pension för fosterhemsplaceringen. Inte heller mamman har haft en aning om det.

– Jag är lika chockad. Jag har hela tiden tänkt att Lotta får hela summan när hon blir 18, säger mamman som sedan flera år tillbaka har en ordnad tillvaro.

Visste inget

Drygt 2.000 euro per år har gått till kommunen av den relativt lilla pensionen.

– Jag var ju bara 12 år när min pappa dog. Hur skulle jag kunna ha en aning om det här? Varför har ingen informerat mig om det under alla år som har gått, säger Lotta som känner sig dubbelt drabbad – hon miste sin pappa och hamnade i en sämre situation än andra barn som förlorat en förälder på grund av att hon bott i fosterhem.

– Jag var ju redan omhändertagen när pappa dog. Varför måste jag efter hans död betala för mitt uppehälle själv när kommunen betalar allt när det handlar om fosterbarn med båda föräldrarna li livet?

Kämpar tillsammans

Lotta säger att hon haft en bra uppväxt hos sina fosterföräldrar, men att hon ändå känt sig vilsen och därför ville flytta tillbaka till sin mamma under sitt sista år som minderårig.

Nu försöker de gemensamt kämpa för att Lotta ska få pengarna och har också kontaktat advokat för att se om något kan göras.

– Vi vill se om det går att via advokat få avtalet om pensionspengarna hävt innan Lotta fyller 18 år. Det finns inga papper på att vi har varit medvetna om att man har gjort så här, och Lottas fosterföräldrar har inte haft någon insyn i hennes ekonomi, säger mamman.

Tungt jobb

De är vid det här laget ganska trötta på att kontakta olika myndigheter där rätt person är svår att hitta.

– Antingen är de på möte, utbildning, semester eller så är de sjukskrivna. Intressebevakaren har så många klienter, och tjänsten har bytt innehavare flera gånger.

Det brister i kontinuitet. För den enskilda människan är det tungt.

– Det borde finnas någon som har ett helhetsgrepp så att vi skulle slippa bollas runt.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax