Rapporter har kommit från Lumparland, Saltvik och Geta, och ställvis har vattnet i vikar nära land nästan färgats ljusröda när maneterna trängts ihop. Orsaken till att de är nästan genomskinliga är att de består till nästan 100 procent av vatten.

Turun Sanomat beskrev djuren i en artikel nyligen.

Maneterna är uråldriga och märkliga djur med en krånglig förökningscykel, och de gör ingen skada på varken djur eller människor till skillnad från sina släktingar i till exempel Australien där det finns dödligt giftiga maneter. En av dem är irukandji, en liten manet som är svår att upptäcka, vars gift är många gånger starkare än kobrans.

15 cm i diameter

Vår egen manet börjar synas när havsvattnet blir varmare i juli-augusti. Maneterna driver in i vikarna med vindar och strömmar. De blir som störst cirka 15 cm i diameter i Östersjöns bräckta vatten. Ju saltare vattnet är desto större blir maneterna, och i det saltare södra Östersjön kan de bli upp till 30 cm i diameter.

I världshaven kan maneterna bli jättar med en diameter på två meter och mera.

Maneterna kan reglera simdjupet genom att dra ihop och vidga musklerna i kroppen. Solljus och lugnt väder lockar maneterna till ytan, medan moln, kyla och vind får dem att söka sig neråt i vattnet.

Under vissa år drar tusentals maneter fram i havet i väldiga plattor på många tiotal meter.

Fortplantningen

Ju saltare vattnet är, desto bättre lyckas maneternas förökning. I Skärgårdshavets ytterskärgård lyckas fortplantningen ännu, men i Finska vikens mindre salta vikar och i Kvarken har de svårt att överleva.

När hanarna blir könsmogna i slutet av sommaren sprutar han ut sina spermier i havet där de söker sig till honornas mungipor där äggcellerna finns. Det befruktade äggen fäster sig så småningom vid stenar eller alger och övervintrar på havsbottnen som små polyper.

Följande sommar sker en utveckling som påminner om när man skivar en korv: Från polyperna lösgör sig minimala maneter som före hösten har växt färdigt och blivit könsmogna.

Efter fortplantningen dör alla vuxna maneter när vintern närmar sig.

Bränner svagt

I början äter maneterna djurplankton och som vuxna rom och fisk- och skaldjursyngel. Manetens mun finns under manetens yta. Där finns också fångstarmarna som bränner ihjäl fångstdjuren. Bara de allra känsligaste människorna kan känna bränneffekten som en liten kittling.

Munnen ska dock inte förväxlas med könsorganen, de fyra öronformade delarna i mitten av djuret, ljusröda hos honmaneter och blåskiftande hos hanmaneter.

Om maneterna blir för många på ett ställe kan det leda till att det tar slut på djurplankton, och då rubbas den ekologiska balansen. Så har det gått på vissa platser i sydligaste delen av Östersjön. Det är oklart om fiskarna äter maneterna – åtminstone märks den vattniga måltiden i så fall vare sig i fiskarnas magsäck eller i avföringen.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax