”Krims & Krams” kallar konstnärsgruppen Ponnistus från Åbo den utställning som från och med lördag visas i Kakelhallen i Mariehamn. I gruppen ingår Tanja Goldblatt, Markku Haanpää, Anu Halmesmaa, Kari-Petteri Kakko, Jarkko Rantanen, Heidi Reponen, Nunnu Roselli, Nea Silavuori, Julle Tainio, Sanna Vainionpää och Johanna Yliportimo. Utställningen handlar inte bara om krimskrams i ordets rätta betydelse och det svenska namnet är därför kanske något missvisande. På finska är det ”Krimskrams och tillbehör” vilket betydligt bättre återspeglar utgångspunkten. En postorderkatalog Den gemensamma nämnaren i utställningen är att alla de elva konstnärerna har utgått från föremål som objektivt sett kan klassas som onödiga tillbehör i livet men som subjektivt tolkat får ett helt nytt liv. Jarkko Rantanen, till exempel, har gjort oljemålningar med motiv från en postorderkatalog. – Vi får hela tiden kataloger i brevlådan, de är ett slag onödigt krimskrams. Men bilderna är speciella och överför man dem till olja blir de ovanliga. Vacker hylsnyckel Rantanen berättar att han söker motiv i allt från Ellos till Ikea men att han fastnat mest för estetiken i Biltemas katalog. – Männens kataloger har fungerat bäst för mig. De bilderna är helt olika de oljemålningar som vi är vana att se. En hylsnyckel kan vara vacker! Julle Tainio har gjort en skulptur av isoleringsplattor från industrivärlden, Kari-Petteri Kakko gunghästar av slängda trämöbler och Sanna Vainionpää ett spel av gamla talismaner . Jagar upplevelser Relationen mellan man och kvinna och drömmar som aldrig möts har inspirerat Markku Haanpää i verket ”Day dreams”. På strikta vita herrskjortor har han tryckt bilder av olika smycken som skall symbolisera de små paket som män förväntas ge till kvinnor. Tonja Goldblatt belyser i ”Drömfångaren” kvinnligheten med det rosa tingeltangel som marknadsförs till kvinnor för att nära drömmarna om skönhet och framgång. Hon har också skapat ett par glasögon för de som inte nöjer sig med vardagen utan som hela tiden konsumerar eller jagar upplevelser. Ett förstoringsglas Nunnu Rosellis verk ”En skött trädgård”” består av en skapelse av konstgjorda blommor med ett förstoringsglas i mitten. Tittar man genom det ser man en bild av en välskött formträdgård. Tesen är att det som man sköter och påverkar till utseendet också är det som man vill visa upp. Johanna Yliportimo har valt att måla två saker som hon som barn alltid ville ha men som hon aldrig hade klarat av att använda om hon hade fått dem: glaskulor och luftballonger. Inga solskensminnen Heidi Roponen går också hon tillbaka till barndomen. På små metallfat typ pristallrikar och askfat har hon klistrat teckningar med barndomsminnen. Men det är inga solskensminnen som Roponen visar upp, här finns till exempel barnaga, mobbning och en liten flicka som har kissat på sig. Anu Halmesmaa är mycket personlig i sitt verk. Hennes passion är högklackat men då hon inte längre rymdes in i sitt hem på grund av alla skor insåg hon att hon inte längre hade en sund relation till något som borde vara en bruksvara. Till farmor Resultatet blev att över hundra par skor åkte ut ur hemmet och in i konsthallar i stället. Minst lika personlig är Nea Silavuoris hyllning till sin döda farmor. – Hon var mycket viktig för mig och jag ville göra något till minne av henne, säger Silavuori. Det blev en tavla med ett fotografi av farmodern. Farmodern har fått en gloria och en dräkt av guldfärgade plastunderlägg för glas och hon är inramad i konstgjorda rosor. Är proffs Tre mindre tavlor hör också till verket, alla har tecknade blommor som motiv. – De till vänster har farmor ritat och de till höger jag som barn. Precis allting i det här konstverket hittade jag i farmors hem. Alla konstnärer som deltar är proffs och bosatta i Åbo, de flesta har också fått sin utbildning där. Utställningen, som är gruppens femte, öppnar i morgon och pågår till den 21 november. TITTE TÖRNROTH-SARKKINEN titte.tornroth@nyan.ax Foto: JONAS EDSVIK jonas.edsvik@nyan.ax
|