Janos Winter befann sig i veckan två dagar vid Nylands brigad i Dragsvik där han deltog i ett urvalsprov till Nordic Battlegroup, NBG, som är EU:s snabbinsatsstyrka. Han var en av drygt 500 finländare som sökte till utbildningen och en av 340 som kallades till urvalet. I slutändan väljs cirka 160 personer ut som får fullfölja den halvårslånga utbildningen.

– Jag har alltid varit intresserad av det militära. Som barn följde jag med morfar och mormor till Israel och Cypern. Morfar var FN-soldat på Cypern. Jag var liten då, men när jag kom till militären märkte jag att det här var något jag tyckte om, säger Winter.

Han är 32 år gammal och ursprungligen från Karis. För tolv år sedan gjorde han sin värnplikt som kustjägare i Dragsvik och efter det har han varit med på flera reservövningar.

– Militären är både fysiskt och psykiskt krävande och det passar mig.

I det civila arbetar Janos Winter som vaktman ombord på Birka Paradise vilket försvårar möjligheten att hålla sig i toppskick.

– Man blir lat på sjön och gör sitt bästa för att få upp fysiken när man är hemma, säger han.

Jobbade natt

Urvalsprovet var uppdelat i flera moment. Bland annat skulle deltagarna springa 2.300 meter så snabbt som möjligt – helst på åtta-nio minuter, göra psykologiska tester, skriva prov i engelska samt intervjuas både individuellt och i grupp.

• Hur förberedde du dig?

– Jag har tränat sedan förra hösten, men jobbade natt de sista två månaderna vilket gjorde att jag inte riktigt hann med. Jag hade kanske kunnat ge mer, men jag tror jag klarade proven riktigt bra, säger han.

Löptestet klarade Winter på nio minuter och i konditionstestet fick han 4,4 poäng av fem möjliga. Det psykologiska testet kändes bra och i engelskan vet han med sig att han har ett fel.

– Gruppintervjun gick riktigt bra, där var jag den första som tog initiativ till att prata. Det enda som inte kändes riktigt bra var den personliga intervjun. Jag tog den på finska eftersom alla andra pratar finska och jag förstod att det är språket allt ska gå på. Det var lite knaggligt eftersom det är flera år sedan jag pratade finska. Så kanske blev något ord osagt, säger Janos Winter.

Det är nu eller aldrig som gäller. Urvalsproven till det relativt nybildade NBG sker bara vart tredje år.

– Jag är 32 år och vid 35 är det slut, säger han.

20-årig plan

Den första snabbinsatsstyrkan stod i beredskap under 2008 och nu pågår bildandet av NBG 11 som tar över nästa år. Gruppen beskrivs som ett verktyg för EU som snabbt ska vara på plats i händelse av konflikt eller annan kris.

• Varför vill du vara en del av NBG?

– Människor behöver hjälp och härifrån kan jag inte hjälpa. Visst kan jag sätta 20 cent i en insamlingsbörs, men jag vill vara en del i kedjan på plats.

Han skräms inte av vad han eventuellt får möta. Utan beskriver det som något han måste göra.

– Man har sina mål om vad man ska göra, man ser inte döden utan människorna som behöver hjälp. När jag var sju år var vi 30 kilometer från gränsen i Libanon när båtar anföll. Så lite har jag sett, men det värsta har jag sett på tv, säger Winter.

• Vad är en NBG-soldats uppgift?

– Att bevara freden. Vi har skarpa pipor, skjuter de så skjuter vi tillbaka. Men det finns så kallade rules of engagement (regler vid sammandrabbning, reds anm.) som säger att vi aldrig får vara först att ta till våld. Förr hade FN-soldaterna inte ens skarpladdade vapen, då stod de där med sina blå hjälmar.

”Människor dör”

Än så länge har EU inte skickat ut insatsstyrkorna i världen, utan NBG 08 stod bara i beredskap då Nato istället skött bemanningen. Men Janos Winter tror att nästa grupp skickas ut i verkligheten.

– Det börjar bli dags. Men om det inte händer finns en färdigutbildad grupp som ändå kan skickas ut i krigsområden. Amerikanerna har till exempel skickat fler trupper till Afghanistan för att snabbt få ett slut på kriget, men Finland har ökat sin bemanning till 195 personer nu. Krisar det sig tror jag EU skickar dit en del.

• Om du skickas till Afghanistan, vet du vad som väntar dig?

– Det händer mycket hela tiden, man måste ständigt ha ögonen öppna och vara skärpt varenda sekund. Man är inte ständigt i fara, men måste hålla sig vaksam.

Två svenska soldater dödades i söndags vid en beskjutning i Afghanistan. Janos Winter låter sig inte avskräckas.

– Människor dör, på alla platser, säger han.

I Mariehamn finns han sambo som stöder Winter i beslutet att satsa på den militära karriären.

– Så klart tycker hon det är jobbigt att jag ska vara borta och undrar vad som kommer att hända om jag blir kallad. Men hon stöder mig och vet att jag funderat på det här i 20 år.

Om han blir utvald väntar ett halvårs utbildning följt av ett halvår i beredskap. Efter det kan han bli kallad och vara ute någonstans mellan ett kvartal och ett år.

– Under utbildningen ska vi lära oss att klara av alla miljöer. Hetta, vatten, berg… Som kustjägare har NBG känts som det bästa valet för mig.

I praktiken skulle det innebära att han finns mönstrad ombord på stormbåtar som patrullerar vattnen i det aktuella området.

– Vi ska se till att hålla vatten och transportleder rena från fiender. Det kan också hända att man blir utplacerad inomlands, utbildningen gör en klar för det, säger han.

Det dröjer ännu någon månad innan han får besked om han kvalificerat in i snabbinsatsstyrkans utbildning. Psykologiska test ska granskas och tills dess får Janos Winter ge sig till tåls.

– Jag tänker en del på vad som kan ha gått fel och vad jag kunde ha gjort annorlunda, det är lätt att vara efterklok. Men lyckas jag inte kan jag lämna in mina papper till armén ändå och rycka in i fredsbevarande områden på andra sätt, säger han.

malin.tillstrom@nyan.ax