Tyck till om eNyan
<< Tillbaka till sida 12 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan
Ett möte mellan folkmusik och rock’ n’ roll
– Tänk hela tiden framåt, som om ni skulle flyta fram ovanför golvet, hojtar Perjos Lars Halvarsson Det går inte att låta bli att gunga i takt när man stiger in på Folkhögskolan denna lördagseftermiddag. Medryckande fiolstrofer ljuder i huset när folkmusikändisar från Dalarna är på plats för att lära ålänningar dansa springlek och spela polskor.

Perjos Lars Halvarsson en av Sveriges mest uppskattade danspedagoger och tillsammans med Lisa Almlöf ska han på mindre än två dagar ge dansanta ålänningar en intensivdos av springlekar från västra Dalarna.

Med falkögon följer instruktörerna fötterna som rör sig över golvet. Man över både i par och enskilt och både Lars och Lisa hoppar in och dansar med deltagarna för att de ska få rätt gung, hållning och blick.

Ut på golvet

Det går inte att säga nej till en dans, erfar Nyans reporter som plötsligt själv stegar omkring med de andra på golvet.

– För att få en lite känsla av vad det handlar om, säger Lars glatt vid min sida.

Och visst är det kul. Tempot är högt, så detta är definitivt ett sätt att få upp värmen i vinterkylan.

Varför ska man dansa springlek?

– För att det är kul, säger Lisa Almlöf, och får medhåll av sina kollegor.

De betonar att här gäller det inte att följa stegen till punkt och pricka, utan om att känna musiken och ha roligt under tiden.

– Springlek är fart och fläkt, lite ungdomligare, säger spelmannen Anders Almlöf, som med sin fiol står för dansmusiken.

Undervisat i USA

Det här är ett gäng som undervisat både i Sverige och utomlands tidigare, till exempel i Danmark, Frankrike och USA, och träffat många olika grupper. Och de har bara gott att säga om de åländska deltagarna.

– Det är stor skillnad på deltagarnas inställning och det var väldigt trevligt här på Åland, säger Anders Almlöf.

Även inom folkdansen finns det olika inriktningar och stilar, får Nyans reporter lära sig. Vissa eftersträvar perfektion och dansar därför exakt efter teori och böcker. I det här gänget är dansglädjen betydligt viktigare än den perfekta bakmesen.

Lisa och Lars förklarar att de helt enkelt lär ut det som just de dansar när Anders spelar, plus lite steg som fungerar på vägen.

– Det folkdanslag som ”alltid dansar efter böcker” kan bli besvikna när de kommer till en kurs och tror att vi också ska göra så. Men de ser ut och ha väldigt tråkigt när de dansar. Det är för lite rock’n’roll i folkdansen, många vågar inte slappna av, men så var det inte här på Åland, säger Anders Almlöf.

Kropp i skick

Sture Henriksson är en av kursens hugande dansdeltagare. Han har dansat till och från i tio år, men under de senaste två åren har dansen blivit ett passionerat intresse och han tar alla chanser att få lära sig nya danser.

Vad tycker du om springlek?

– Jag kan ju lite polska sedan tidigare, men här är rytmen annorlunda och det går snabbare. Jag tycker det här är något som verkligen kunde passa yngre människor, det är mycket hopp, gung och svängningar så det gäller att ha kroppen i skick, säger han.

Kändis i källaren

En trappa ner lär sig åttta åländska folkmusiker att spela polskor av den kände spelmannen Kalle Almlöf, även han från Dalarna och farbror åt den skicklige Anders på övervåningen. Också här har träningen varit intensiv och spelgänget ger oss genast, utan noter, ett smakprov på vad de lärt sig genom ”Polska från Lima”.

– Jag försöker lära ut musik som passar till det som dansarna lär sig dansa på övre våningen, så att man sedan kan fortsätta öva tillsammans, säger Kalle Almlöf.

Vad skiljer polskorna som passar springlek från övriga polskor?

– Eventuellt är de lite lättare att få upp tempot på. Men vissa vill få det att låta som om polska ska vara så himla märkvärdigt och gör det så himla svårt, jag försöker få bort det, säger Anders Almlöf, som förklarar att spela upp till dans är ett samspel mellan spelmännen och dansarna.

Ingen grammofon

– Jag strävar efter att spela det de dansar och inte att de ska dansa vad jag spelar. Dans och dansmusik gör man tillsammans, det är inte en konsert och en spelman är inte en grammofonskiva.

Behöver man vara en extra duktig för att klara polskor och spela upp till springlek?

– Nej. Jag minns på 70-talet då man inte fick dansa polska innan man lärt sig andra danser, eftersom det ansågs vara så svårt. Så är det definitivt inte längre, säger Kalle Almlöf.

Arrangör för helgens kurs var Kvinnfolk och Antons Vänner.

ANNA BJÖRKROOS

anna.bjorkroos@nyan.ax

Foto: FREDRIK TÖRNROOS

fredrik.tornroos@nyan.ax


Förstora bilden >
Dansgläjde. ”Springlek är fart och fläkt, lite ungdomligare”, säger spelmannen Anders Almlöf, som med sin fiol stod för musiken under helgens kurs i springlek. I förgrunden dansar Lisa Almlöf och Perjos Lars Halvarsson.


Förstora bilden >
Testar bakmes. Julia och Anton Johansson testar bakmes, förenklat förklarat en snurr motsols.


Förstora bilden >
Inspiration för spelmän. I folkhögskolans källare lärde Kalle Almlöf, längst till höger, ut passande polskor. Från vänster spelar Jan Holmes, Gunnar Sundström, Iris Sundström, Margit Sundström, Siv Ekström. Ann Lindqvist-Öst, Lillemor Björkroos och Ann Granlund.


Förstora bilden >
Folkmusiker. Dans och dansmusik gör man tillsammans, det är inte en konsert och en spelman är inte en grammofonskiva, säger Kalle Almlöf.


Förstora bilden >
Gillar gung. Sture Henriksson provade springlek och berättade att det var högt tempo och mycket hopp och gung.


Förstora bilden >

<< Tillbaka till sida 12 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan