Återigen på Sottunga Skage – eller Skaje som det sägs. Återigen detta ljus!

Man kan sitta på bryggan där och dingla med benen vinter, vår, sommar och höst. Ljuset är överväldigande.

Det finns antagligen 127 olika syner av det som är Sottunga. Lika många som invånarna i denna Ålands och hela Finlands minsta kommun. Antalet kor på Sottunga är faktiskt fortfarande ungefär lika många.

Sottunga är som humlan. Trots att den inte kan flyga, flyger den i alla fall. Sottunga är kanske en omöjlighet. En så liten kommun!

Att komma hit känns nästan som att besöka en familj. Det är självklart att vinka i bilen vid varje möte.

Sottunga är ett stekt ägg. Vem om inte Valdemar Nyman skulle kunna stå för den liknelsen? Han gör det i ”På Åländska vägar”:

Sottunga är ett ägg – ett riktigt ejderägg – med gulan i mitten, det är de goda odlingsmarkerna som är utnyttjade inte minst för specialodlingar av lök och sockerbetor, och så bergens skal utanpå.

Alla småöar runt omkring Storsottunga är stänket när ägget steks.

Nyman berättar också en lokal sägen:

När skepp i forna tider vid hård vind låg för ankar vid dessa skär, simmade sottungarövare ut till dem om natten med svärtade (sotade) ansikten och kapade trossarna så fartygen drevs mot klipporna och kunde plundras som vrak.

Sot är absolut det sista man tänker på. Där på favoritbryggan. På Sottunga Skaje.

kiki@nyan.aland.fi

Foto: ERKKI SANTAMALA

erkki.santamala@nyan.aland.fi