Det var rätt dystra siffror för Östersjön, men ändå rätt positiva tankar för Åland som fördes fram på årets Östersjöseminarium arrangerat av Östersjöfonden och Natur och miljö.

En relativt stor publik fanns på plats för att höra Östersjöfondens pristagare 2006 tala under temat ”En kovändning för Östersjön”. Och under diskussionen som följde framfördes både frågor och även konkreta idéer för hur Åland ska kunna göra sitt för Östersjön.

Vi lika skyldiga

Invånarna kring och i Östersjön påverkar havet väldigt mycket, vi smutsar ner det helt enkelt. Ofta skyller man på länder som Polen, men när man ser till statistiken över hur mycket de olika länderna belastar Östersjön så följer både Finland och Sverige Polen tätt i hälarna.

Dessutom har länderna kring Östersjön misslyckats totalt med sina tidigare målsättningar för att minska miljöproblemen som övergödning, miljögifter och oljeutsläpp. På Åland visar sig detta genom till exempel i algblomningar och förändringar hos både fisk- och fågelfauna.

– Det är lite dystert när jag ser på målsättningarna som jag skrev ner för 15 år sedan och märker att det är lika aktuella ännu i dag, säger pristagaren professor emeritus Erkki Leppäkoski, som även känner Åland väl efter sina många år vid Husö biologiska station.

Näring i cirkel

Statistik visar att längs Finlands kust står jordbruket för cirka 40 procent av utsläppen av näringsämnen. Den andra Östersjöpristagaren på plats var agrologie doktor Artur Granstedt som tillsammans med över 50 andra forskare under flera års tid, genom de så kallade BERAS-projektet, undersökt hur ett så kallat ekologiskt kretsloppsjordbruk kan minska dessa utsläpp.

På kretsloppsgårdar går allting i cirkel, djuren får foder från det som produceras på gården och deras gödsel används på åkrarna. Då hålls näringen i ett kretslopp, istället för att en gård bara producerar grödor med hjälp av kemiskt framställt gödsel och en annan gård producerar kött med importerat foder och får ett gödselberg över. Ett kretslopp kan dock vara större än en gård, man kan även samarbete inom en by eller kommun.

Vi kan rädda Östersjön

Det har visat sig att utsläppen av kväve skulle halveras och forsforöverskottet försvinna i jordbruket om all mat kom från ekologiska kretsloppsgårdar. Dessutom skulle den totala energianvändningen och utsläppen av växthusgaser minska.

Visionen om att alla gårdar och all mark på Åland skulle läggas om till ekologisk produktion med kretsloppstänkande får både positiv och negativ respons under diskussionen, en röst säger att idén var orealistisk.

– Att säga så är som att säga att det inte är realistiskt att vi ska rädda Östersjön. Vi måste alla jobba tillsammans, från gårdsnivå hela vägen upp till EU. Kretsloppsgårdar är ett steg på vägen, säger Artur Granstedt.

Cirka 20 % eko

Ekoodlaren Lillemor Björkroos från andeslaget Odlarringen, som förmedlar ekologiska grönsaker och också får Östersjöfondens pris i år, berättar att tiotals nya odlare är på gång till nästa år. Det kommer då att finnas cirka 136 ekoodlare på Åland och ungefär 20 procent av den totala åkerarealen kommer att vara omlagd.

Hon lyfter även fram andra positiva utvecklingssteg som Mariehamns stads policy att alltid köpa åländska ekoprodukter när det finns, en fungerande kontroll och en eko-konsulent samt att det från och med nästa termin är obligatoriskt att studera ekologisk odling vid naturbruksskolan.

Landskapet vill köpa

Landskapsregeringsledamöterna Jörgen Strand och Harriet Lindeman deltog i diskussionen och lyfte bland annat fram den inköpspolicy som man bestämt om i år. Alla landskapets enheter, till exempel skolor och sjukhuset, ska köpa ekologiska produkter i första hand och närproducerade i andra hand.

– Nu gäller det att mötas på vägen och få upphandlingen rationell, att visa hur stor efterfrågan som finns så att någon vågar odla, säger Harriet Lindeman, som konstaterar att om vi ska lyckas riktigt bra så skulle alla jordbruk runt hela Östersjön vara kretsloppsgårdar, något som kanske EU bör påverka.

– Nu har vi kommit till den punkt att vi både på Åland och i norden vet hur situationen är. Nu är det dags att sluta prata, handlingens tid är inne, säger Harriet Lindeman.

Det konstaterades att påverkan och kommunikation måste ske i och mellan alla led och nivåer, hos producenterna, konsumenterna, i handeln och i politiken ända till EU-nivå.

ANNA BJÖRKROOS

redaktion@nyan.aland.fi