Derrick Nilsson kommer ursprungligen från Nyland och den första kontakt han fick med sten som konsthantverk var faktiskt hos en Fabergé.

– Som barn vistades jag på Pörtö i Borgå skärgård och där bodde också Agaton Fabergé, son till den berömde Carl Fabergé i S:t Petersburg. Agaton hölls kvar efter revolutionen, men kunde 1921 fly till Finland. Jag var jämngammal med hans son Oleg och kom på det sättet att umgås i huset.

Senare kom Derrick i kontakt med stenslipning via en kusin som bodde i England och som hade en så kallad trumlare, en apparat med en rörlig trumma för stenar och slipmaterial.

För trettio år sedan kom han till Åland och här har intresset för stenar och stenslipning utvecklats ytterligare.

Nya utrymmen

Stenintresset grep också Gunnel och sedan hon slutade jobba som byggmaterialsäljare för drygt tio år sedan har både hon och Derrick ägnat sig åt stenhantverket. I flera år hade man affär i Storby och åkte också runt på olika mässor.

För ett par år sedan flyttade man verksamheten hem till Solbacka i Skeppsvik och efter ett par år i husets trånga källare står nu ett nytt specialplanerat hus färdigt för stenverksamheten.

Utställning

Det nya huset ger bättre arbetsmöjligheter, men också bättre möjligheter att ta emot besökare. Nu har man också utrymme för en utställning med obearbetade, samt hel- och halvbearbetade stenar från såväl Åland, som det övriga Norden och hela världen.

– Se här ett exempel på thulit, som är Norges nationalsten, säger Gunnel och visar upp en vackert rödflammig stenplatta.

– Och det här är spektrolit, den finländska blåskimrande nationalstenen.

Ålands nationalsten är kalksten, inte den bästa när det gäller smyckesten men några arbeten i det materialet har man nog också gjort.

Skeppsvik stenrikt

På väggen hänger en geologisk karta som visar att stora delar av Eckerö består av den röda rapakivigraniten som är så vanlig på Åland. Men just i Skeppsvik ändrar kartan färg och blir mångfacetterad.

– Just här finns mycket olika typer av lösa stenar som blivit kvar efter istiden, konstaterar Derrick.

Ett exempel är unakiten, en sten som är ovanlig på Åland, men rikt förekommande i Norge. Unakiten blir mycket vacker som slipad med skiftningar i grönt och orange och finns också i flera av de smycken som man säljer i butiken.

Flera stora stycken med bärnsten från sydöstra Östersjöns stränder kan man också visa upp i stenutställningen. Och här finns exempel på stenar från så avlägsna platser som Australien och Sydamerika, ofta sådant som man bytt med stensamlare i de delarna av världen.

Självlärda

Gunnel och Derrick är i stor sett självlärda som stenslipare. Man har lärt sig konsten efter hand och småningom skaffat fler maskiner. Gunnel har också börjar med tennsmide och gör nu också en hel del prydnadsföremål och smycken med kombinationer av tenn och sten.

Utöver de egna smyckena och prydnadsföremålen samarbetar man med ett thailändskt företag som gör smycken enligt anvisningar från Gunnel och Derrick. Man har några agenturer, bland annat för en tysk porslinsfabrik. Olika typer av importerad sten för hobbyarbeten tillhandahåller man.

Modeväxlingar

Även när det gäller stensmycken växlar modet en hel del har de fått konstatera.

– Ett tag var det stor efterfrågan på exotiska stenar, men nu har intresset på nytt svängt över till de inhemska stenarna. Många vill i dag gärna ha smycken med stenar från sina hemtrakter, konstaterar Derrick.

Den röda rapakivigraniten från Åland är därför den sten som man använder allra mest.

En specialitet som Derrick själv är rätt stolt över är de smycken som han gör i stenmosaik, alltså med en kombination av flera olika stenar inom samma infattning.

– Det är han faktiskt ganska ensam om här, säger Gunnel.

Berget blommar

Bland de egna smyckena visar man gärna också upp Katrinasmycket där en slipad sten ligger i en infattning med blad i silver.

– Katrina fick ju berget att blomma, säger Gunnel.

Dagen efter att Gunnel och Derrick blev klara med inflyttningen i den nya verkstaden och butiken på Solbacka tog man emot sin första grupp.

Den här veckan håller man öppet mellan 14 och 20 alla dagar för den som vill bekanta sig med verksamheten. I fortsättningen tar man emot både grupper och enskilda besökare, men rekommenderar att man ringer på förhand eftersom det är långt ut till Skeppsvik och man vill vara säker på att någon är hemma när det kommer besökare.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.aland.fi

jonas.edsvik@nyan.aland.fi