Tio minuter. Mer än så skiljer dem inte åt – i ålder vill säga. Annars är det mycket som skiljer, men också mycket som förenar, tvillingsyskonen Lars-Ole ”Lasse” och Gunnevi Styrström. Det är med flit som Lasse nämns först, det är han som är tio minuter äldre!

– När vi var små var det ganska viktigt, säger Lasse och ler.

Äldre syskonen Lisbeth och Rolf fick mycket att hålla reda på när familjens sladdbarn blev två.

– Och stackars föräldrar, säger Lasse.

– Men mormor fanns i huset, hon var till god hjälp, inflikar Gunnevi. Det var också en rikedom för oss att ha mormor.

Så snart tvillingarna började stå på egna ben fick de också egna intressen och egna kamrater, precis som syskon brukar. Ganska tidigt skiljdes också deras skolväg, Lasse började i Ålands lyceum efter fjärde klass, medan Gunnevi fortsatte i grundskolan.

– Jag gick den långa vägen, upptäckte skolans möjligheter litet senare, säger Gunnevi. Först i femte klass väcktes mitt läsintresse av Charlotta Donner och sen dess har jag läst i stort sett allt. Jag tror att det var betydelsefullt att vi redan som barn gick olika vägar. Vi har aldrig jämförts med varandra.

Lasse gick fem klasser i lycéet och började jobba.

– Då hade jag inte så mycket planer, jag jobbade på Birka Marin och byggde plastbåtar, berättar han. 1975 jobbade jag en tid i sjöbevakningen.

Blev polis

Att han sedan blev polis föll sig ganska naturligt.

– Jag kände flera poliser, både Sune Eriksson och Sune Mansén bodde ju i byn, säger Lasse. Jag pratade med Sune Eriksson och fick jobb som sommarpolis vid Mariehamns polisstation 1976.

Följande sommar kom han tillbaka och på den resan är han än.

– Jag kan nog säga att jag varit polis i hela mitt vuxna liv.

Han har inte ångrat sig och han har inga planer på att göra något annat, han trivs med både jobbet och arbetskamraterna.

1984 gick han manskapsutbildningen för poliser och 1988 läste han till underbefäl. 1991 gick han befälskursen och blev kommissarie.

– I nästan femton år jobbade jag med brottsutredningar men efter befälsutbildningen blev jag kommissarie på ordningsavdelningen.

Numera är Lasse Styrström överkommissarie och avdelningschef för polisens kansliavdelning.

– Jag har hand om alla slags tillståndsärenden, är en riktig byråkratpolis egentligen, säger han.

Det handlar om allt från körkort, pass, vapenlicenser och tillstånd för både det ena och det andra. Det fordras att den som har ansvaret är väl insatt i förvaltningslagstiftningen, i alla möjliga slags lagar och förordningar.

– Jag gillar det jag gör, men visst var brottsutredarjobbet väldigt intressant också, säger Lasse.

• Är kansliavdelningen en lugnare arbetsplats?

– Polisen är en inrättning där det nästan aldrig är lugnt.

Hur som helst verkar Lasse vara en lugn man, ganska så lågmäld men tillika redig och bestämd. Han är nog rätt man på rätt plats, en sansad person med både humor och glimten i ögat, men korrekt och noggrann i allt han företar sig.

• Tänk ändå, trots olikheterna blev ni chefer med stort ansvar båda två, men inom väldigt olika områden.

De tittar på varandra – medger att ”jo, så är det väl”. De går ju inte omkring och tänker på sig själva som något märkvärdigt, tvärtom. Båda är naturligt anspråkslösa och mycket engagerade i sina jobb, vilka innebär kontakt med alla slags mänskor i mycket varierande situationer. Det är krävande.

Att Gunnevi blev präst var inte heller så självklart från början, men när hon småningom blev klar över vad hon ville, kunde inget hindra henne från att nå målet. Hon växte upp i församlingslivet, med söndagsskola och juniorarbete.

Efter grundskolan gick hon två år i Lärkkulla folkakademi där hon samtidigt läste in realexamen i Karis-Billnäs samslyceum.

– Men sen blev jag bankfröken!

Jodå, Gunnevi jobbade på Ålandsbanken både som sommarextra och som banktjänsteman en tid, på huvudkontoret så väl som på filialerna. Samtidigt läste hon in gymnasiet privat 1975-76.

– Det var jättetufft, medger hon.

Målmedveten

Envist och målmedvetet kämpade hon vidare. Hon jobbade i Mariehamns församling med ungdomsarbete och på pastorsexpeditionen innan hon 1977 inledde sina teologiska studier vid Uppsala universitet.

Den 12 juni 1983 prästvigdes Gunnevi Styrström i Uppsala domkyrka av ärkebiskop Olof Sundby.

– Första prästtjänsten fick jag i Hofors församling i Gästrikland, berättar hon.

Efter fyra och ett halvt år där valdes hon till komminister i Vallentuna församling. Där blev hon snart tf kyrkoherde och senare ordinarie kyrkoherde. Gunnevi var på sin tid en av Sveriges yngsta kyrkoherdar med sina 32 år.

– Jag ville komma närmare hem och närmare till mamma, förklarar hon bytet av församling.

Det blev drygt fjorton år i Vallentuna pastorat. Som kyrkoherde där var hon chef för ett femtiotal anställda och blev väl förtrogen med arbetsledning och administration.

Är präst!

– Men det jag vill göra är att vara präst!

Hon sticker inte under stol med att administration och förvaltning tar för mycket tid. Också i Hammarland där hon är kyrkoherde sedan 2002.

– Kyrkan är en ideologisk organisation vars administration ska vara ett stöd för själva verksamheten, framhåller hon. Men i det här landet tycks administrationen ha ett egenvärde.

Frivilligt ger inte Gunnevi avkall på att vara präst, hon älskar att predika, att möta mänskor i alla livets skeden, i glädje som i sorg. Hon brinner för sin uppgift och drar sig aldrig för något.

– Min styrka ligger nog i att vara präst för dem som inte är så anpassningsbara, säger hon fundersamt. Då är det bara raka rör som håller.

Och sån är Gunnevi Styrström. Det är raka rör hela vägen. Hon är intensiv och hon är tydlig, temperamentsfull och frispråkig. Hon är tolerant men inte särskilt tålmodig och hon har en stark integritet i sitt arbete. Den som känner henne vet att hon heller aldrig snålar med sin humor och sin värme.

Så säger hon både oväntade och kloka saker som tvingar en att tänka till. Och le. Det är lätt att skratta tillsammans med Gunnevi, men också att gå på djupet.

• Vad har ni gemensamt då?

– Naturen!

Naturen är viktigt för båda. Naturen som avkoppling, njutning, spänning, upplevelse, tankeutrymme.

Gunnevi älskar att gå i skogen, gå långa promenader på skogsbilvägarna och tänka. Hon tänker mycket i vattnet också. Hon är ett riktigt ”blötdjur”, kan ligga i sjön hur länge som helst.

– ”Gubbarna” som kör båt in och ut från Hellestorp sjö är så snälla, de ser alltid efter var jag är och tar hänsyn till mej, säger hon och skrattar.

För Lasse är det jakten som är det stora intresset och ger honom naturupplevelser i stora mått. Han har jagat älg i många år, men slutat på grund av tidsbrist. Rådjur jagar han däremot fortsättningsvis.

Inte fågel…

– Jakt var naturligt för mej eftersom pappa jagade och det gjorde kompisarna också, säger Lasse som visst varit ut och tittat på fåglarna också denna vår, men utan att skjuta.

– För en som inte jagar, men som under hela sin uppväxt varit van med att förknippa Valborgsmäss- och 1 maj med fågelskytte, känns det som en del av vår kultur tagits ifrån oss, säger Gunnevi.

– Tyvärr är sannolikheten inte stor att vi får tillbaka vårjakten, menar Lasse. Men vi har ju haft tid att förbereda oss mentalt för det här.

Bergskären är för övrigt Lasses andningshål. Där har han sin stuga och även Gunnevi har en liten stuga där.

– Vi delar på samma ö, men när jag är där är jag mera i vattnet än på land, skrattar Gunnevi. Jag är tacksam att Lasse och Ulrica utfordrar mig mellan simturerna.

• Hur ofta träffas ni i vardagslag?

– Varje gång jag ska ut med båten kommer jag förbi, men Gunnevi är sällan hemma, säger Lasse.

– Jag jobbar ju på helgerna när Lasse är ledig, konstaterar Gunnevi. Men vi vill varandra väl och bryr oss om varandra.

Äventyret väntar

Efter det gemensamma 50-års kalaset väntar det stora gemensamma äventyret. I början av juli reser Gunnevi och Lasse runt Svalbard på isbjörnssafari i midnattssol!

– Vi flyger från Oslo till Longyearbyen och därifrån följer vi med Polar Quests fartyg ms Origo mot packisen, berättar Gunnevi. Får jag sedan se en isbjörnshona med unge är jag nöjd.

Båda väntar sig fantastiska naturupplevelser och ser fram emot en jätterolig och spännande resa tillsammans.

MAJ-LEN LINDHOLM

maj-len.lindholm@nyan.aland.fi