Få fondplacerare har kommit i kontakt med hedgefonder. Någon egentlig definition på hedgefonder är svårt att ge, förutom att de ofta strävar efter att kontrollera och begränsa risken i sina fonder och tänker i termer av absolut avkastning. De kan även sägas ha friare tyglar vid sin förvaltning.

Myterna kring hedgefonderna är många och de går ofta ut på att de är extremt riskfyllda. Faktum är att de hedgefonder som det gått riktigt dåligt för snarare utgör undantag. Om förvaltaren misstolkar marknaden helt, eller tar för stora risker, så kan bland annat de derivatinstrument som han kan använda sig förvärra effekten av dylika missbedömningar.

Detta har vi endast sett några få exempel på i verkligheten, men det är ändå viktigt att man känner till hedgefonder och deras strategier lite mera och gärna förvaltarna bakom dem, innan man investerar i dem.

Genom att ha tillämpa strategier som inte vanliga fonder får använda sig av kan hedgefonder tjäna på en stillastående eller fallande aktiemarknad. Den äldsta strategin för aktiespekulanter är att köpa en aktie man tror på och eventuellt belåna den för att kunna köpa lite till och därigenom få en ”hävstångseffekt”.

Kruxet är att ibland är aktier synnerligen tråkiga att äga, de backar på bred front ena dagen för att därefter gå en aning uppåt igen dagen efter.

En vanlig aktiefond, med sin förvaltares favoritaktier, följer oftast med börsen upp och ner under sådana perioder. I bästa fall går fonden bättre än börsen på uppdagarna, och inte riktigt lika illa på nerdagarna. Med marknadsrisken (se lektion 3, Nyan 3 juli) i portföljen får man finna sig i att ”guppa” med marknaden upp och ner.

Den näst äldsta strategin är att ”blanka” aktier man inte tror på, det vill säga med förväntan om att de kommer att sjunka i pris. Om man kombinerar de båda strategierna så får vi den äldsta hedgefondstrategin, ”long/short”, som började tillämpas redan i slutet av 1940 talet.

Strategin går ut på att blanka den tillgång man inte tror på (ta en kort position), och köpa den man tror på (ta en lång position). Härigenom isoleras effekten av förvaltarens ”stock-picking”, det vill säga valet av rätt aktier, medan effekten av marknadens rörelser kan minimeras.

För att illustrera blankning och ”long/short” strategin så skapar vi ett exempel som illustreras i tabellen här intill.

Anta att du köper en tillgång för hundra euro och en annan blankas på hundra, när börsindex står i hundra. Därefter sjunker den köpta tillgången i värde när börsen sjunker, men inte lika mycket som börsen och framförallt inte lika mycket som den blankade tillgången.

Förlusten i den köpta tillgången är alltså inte lika stor som vinsten i den blankade. På samma sätt ökar den köpta tillgången mer i värde än börsen när börsen ökar, samtidigt som den blankade tillgången inte hänger med i uppgången. Förlusten i den blankade tillgången är här inte lika stor som vinsten i den köpta.

Vi har nu sett hur en hedgefond kan skapa absolut avkastning. Enbart en kort eller en lång position kan behöva stängas med förlust, medan en kombination av (rätt valda) långa och korta positioner ger en absolut avkastning med en lägre risk och med en lägre korrelation med börsen.

Alltså: hedgefonder har ett oförtjänt dåligt rykte. De erbjuder ofta absolut avkastning med lägre risk än en vanlig hedgefond, men de medför samtidigt en annan typ av risk. Därför bör man ta reda på mera om dem innan man väljer en hedgefond.

I nästa lektion tittar vi på några andra hedgefondstrategier och visar vad man bör tänka på om man ”går i hedgefondstankar”.