Nya Åland tar på ledarplats (NÅ 2006-08-04) på nytt upp språkdebatten och lanserar nu fullt ut den finlandssvenska språkpolitiken i en ”åländsk” tappning. Ålänningarna skall, enligt Nya Åland, vara stolta över och vårda självstyrelsen samtidigt som de bör vara en välintegrerad del av den finländska gemenskapen som tvåspråkiga finländare.

Resonemanget är förkastligt eftersom självstyrelsen är ett minoritetsskydd vars uppgift är att behålla Åland enspråkigt svenskt; om ålänningarna blir tvåspråkiga finlandssvenskar vore det liktydigt med självstyrelsens totala sammanbrott och ett fullbordat åländskt politiskt och kulturellt självmord. Självstyrelsen tillkom för att skydda Åland från Finland, inte för att successivt påtvinga Åland någon finländsk nationalkaraktär.

En annan del av resonemanget menar att ålänningarna ”måste vara realistiska” i sin språkpolitik och acceptera att vi lever i ”nära gemenskap” med det finska samhället, både som granne och genom den stora inflyttningen av finländare till Åland.

Men också den argumentationen är förkastlig. Finland är officiellt tvåspråkigt och deltar i den nordiska gemenskapen, som domineras av skandinaviska språk, utan några större problem. Och borde alltså klara kommunikationen på samma sätt med ålänningarna. Och majoriteten av inflyttade finländare är ju finlandssvenskar.

När FN:s föregångare Nationernas Förbund gav Finland suveräniteten över Åland fastslogs ett minoritetsskydd i form av självstyrelsen för ålänningarna där Åland skulle stå utanför det tvåspråkiga finländska samhället som enspråkigt svenskt.

Man garanterade alltså från finländskt håll att säkerställa det samhälle ålänningarna själva vill ha trots att ålänningarna utgör en liten minoritet i ett land med en dominant och, för ålänningarna, främmande kultur. Av den orsaken tillkom även hembygdsrätten, näringsrätten och markskyddet med enda syftet att bromsa en oproportionerlig inflyttning till Åland från Finland.

Men det faktum att denna språkdebatt ens existerar, liksom debatterna om avskaffandet av hembygdsrätten med mera, och att dessa debatter öppet drivs av den ena av de åländska tidningarna och ett av de nuvarande regeringspartierna visar, att självstyrelseutvecklingen totalt havererat och i praktiken är ett stort misslyckande.

Forskare är eniga om att modersmålet är av avgörande betydelse för individens språk-, personlighets- och tankeutveckling. Det är ett medel för kommunikation, för att utveckla människans identitet, förmågan att lära och är också nyckeln till det kulturella arvet.

För ålänningarna är modersmålet historiskt oavbrutet svenska som alltså också fortsättningsvis är det gemensamma, kompletta (kan användas inom alla områden och funktioner) samhällsbärande (alla funktioner i samhället kan utföras på det språket: politik, administration, utbildning, medier, kultur, affärsliv och så vidare) språket i det åländska samhället.

För oss i Ålands Framtid finns bara ett alternativ, att säkerställa detta svenskspråkiga samhälle genom att åter öppna dörren västerut på vid gavel till ett nära samarbete med våra språkliga och kulturella fränder.

Erik Schütten

Språkrör Ålands Framtid

Herrar Schütten och Granlund har en olycklig förkärlek för citationstecken där sådana inte är berättigade, det vill säga när det inte är direkta citat som presenteras. I debattens namn tycks det också tillåtet att sätta åsikter och ord i andras mun, och sedan kalla sådana fiktiva åsikter förkastliga.

Det är korkat.

Nya Åland har aldrig förordat att ålänningar ska bli tvåspråkiga finlandssvenskar. Aldrig. Däremot att språkkunskaper även för ålänningar är bra och ibland nödvändiga. Den rätten förbehåller vi oss, liksom rätten att föra debatt med andra förtecken än Ålands framtids språkrör.

En självstyrelseutveckling som gjort Åland till en av de rikaste och mest välmående regionerna i Norden är med inga mått mätt ett misslyckande.

Nina Fellman

chefredaktör