Marknadsprogrammet har ännu inte startat, men på Puttes Camping kryllar det av barn som jonglerar med bollar och käglor, studsar på hoppbollar, balanserar på vipp-brädor och spinner med diaboler. Det är Borgbackens cirkusskola som leder gratis workshop för de små när Nyan är på besök på lördagen.

– Vissa är rätt blyga, men får man bara igång dem så brukar det lossna, säger jonglören och akrobaten Niklas Blomberg.

Femåriga Emelie Cochrane från London snurrar entusiastiskt en stor plastring runt handleden.

– Jag har provat nästan allt de har. Ringen runt handen är roligast, säger hon.

Treåriga Lovisa Westerberg från Stockholm kör hula-ring under sammanbiten koncentration.

– Det är första gången vi är på Åland. Vi reser omkring här över helgen med Lovisas farmor för att fira hennes 60-årsdag, berättar Lovisas mamma Anna Westerberg.

Akrobatik

En trupp lilaklädda akrobatflickor drar barnens blickar till sig när de klättrar upp på varandras ryggar och bildar den klassiska pyramiden.

– Vi är här för att lära barnen akrobatik, hinner Sofia Daniel berätta innan pyramiden rasar i en skrattande hög.

Marknadsprogrammet börjar, och vid insläppet står svägerskorna Gun och Ros-Mari Andersson, i full färd med att packa upp plåtmuggar och ställa i ordning med kassan.

– Jo, nog är det en hel del som kommit redan, säger Ros-Mari.

Projektledaren Titte Törnroth-Sarkkinen är upptagen med att texta skyltar och förbereda lotteri.

– Det blir nog mest jobb för min del, men jag hoppas jag hinner se mig omkring lite också, säger hon.

Kraftiga kläder

Detsamma gäller Sunds kommunfullmäktigeordförande Karl-Anders Berglund som är funktionär i allmogekläder.

– Jag hjälper besökare till rätta, och spelar en rysk löjtnant i pjäsen ”Skarpans – Eldstaden”. Men jag hoppas jag hinner mingla lite också, säger han.

Det är hans fru Sonja Berglund och de andra fem personerna i Bomarsunds arbetsgrupp som sytt upp hans tidstypiska finkläder.

– Det ska egentligen vara en kavaj till, lite grann som en frack. Men det är för varmt för att ha den.

• Det ser rätt varmt ut även utan kavaj?

– Jo, det blir svettigt en sådan här dag.

Hans kollega Sune Andersson bär en brittisk marinofficersuniform.

• Det ser också varmt ut?

– Jo, det är nog det, pustar Sune.

Släktingar

Sonja Berglund, själv klädd i grön kjol, förkläde och blus, berättar att det är svårt att få kläderna alldeles tidstypiska.

– Det finns ju inga mönster. Vi tittar på bilder och gör egna mönster, men det är oftast ganska enkla kläder. Mest raka stycken, berättar hon.

• Vad ska man göra under Ryska dagarna i Bomarsund?

– Man ska äta god mat och titta på det fina programmet. Och titta på de fina kläderna! säger Sonja.

Sara Henriksson och hennes moster Ramona Andersson är först och främst här för att se ”Skarpans – Eldstaden”. Ramonas syster Rosie Nordin, och Saras kompis Jon Henriksen, är med i pjäsen.

– Men vi är också här för att umgås med bekanta. Vi kommer från Föglö och det här är ett bra tillfälle att träffa släktingar från fasta Åland, säger Ramona och fortsätter:

– Jag har varit här alla år, jag tycker det är en riktig upplevelse.

Stämning

Sara håller med.

– Det är lite speciellt med den historiska stämningen, säger hon.

Jon Henriksen spelar den unge Erik från Jomala, som har ett kärleksförhållande med Sundsflickan Anna, spelad av Lisa Lindqvist.

– Och deras förhållande krockar med de ryska soldaternas kultur, berättar Jon.

Det är bara minuter innan pjäsens urpremiär, och Lisa erkänner att hon har lite premiärnerver.

– Men jag försöker att inte tänka på det. Jag koncentrerar mig på att få mikrofonmyggan att sitta på plats, skrattar hon.

I krigets skugga

Lisa är dotterdotter till Anna-Britt Lundström, pjäsens författare. Även hon tycker det är lite nervöst.

– Men enligt min mening är pjäsen bara halvfärdig när jag skrivit den. Resten gör skådespelarna, och de är verkligen jätteduktiga, säger hon.

”Skarpans – Eldstaden” utspelar sig i juli och augusti den dramatiska sommaren 1854.

• Varför har du skrivit den?

– Jag ville försöka ge en bild av livet för de vanliga människorna som levde sina liv i närheten av fästningen, i skuggan av de stora händelserna, säger Anna-Britt Lundström.

Kören äntrar scenen och börjar sjunga om de krigiska skeenden som utgjorde fonden för Skarpansbornas vardagsliv.

TOMMY HARNESK

tommy.harnesk@nyan.aland.fi

andreas.dienert@nyan.aland.fi